789 Mussorgskij 790 anlagda musiker (Guido av Arezzo, Odington, Glareanus, Zarlino, Vin-centino, Praetorius, Mattheson, Ra-meau, padre Martini, Ph. E. Bach, abbé Vogler, Zelter, G. Weber, M. Hauptmann etc.). Först med Fétis (1784—1871) fick m. sin. förste uni-verselle företrädare, vars mångsidighet endast kan jämföras med H. Rie-manns (1849—1919). M. är numera i de flesta kulturländer allmänt erkänt forsknings- och undervisningsämne vid universiteten, vilket dock skedde först efter stora ansträngningar av Fr. Chrysander (Jahrb. für Musikwis-sensch. 1863 och 1867), Guido Adler och Ph. Spitta (Vierteljahrschr. für Musikwissensch. 1885—94). Sverige utgör dock (i motsats till Danmark och Finland) ett undantag i detta avseende. Utom ovan nämnda musikforskare må nämnas E. Eitz (akustik), K. Stumpf och O. Abraham (tonfysiologi etc.), J. J. de Momigny, A. Halm och E. Kurth (musikteori och -estetik), Fr. X. Haberl, J. Wolf, A. Sche-ring, W. Barcley Squire, H. Kretzsch-mar, Ad. Sandberger, Peter Wagner, H. Abert, E. J. Dent, A. Pirro och J. Handschin (musikhistoria), R. Eitner (bibliografiX E. Hornbostel, A. Z. Idel-sohn, R. Lachmann och C. Sachs (jämförande m.); bland nu levande skandinaver I. Krohn, T. Norlind, O. Andersson, O. Sandvig, K. Jeppesen, E. Abra-hamsen, C.-A. Moberg och S. Walin. Musso'rgskij, Modest Petrovitj, 1839—81, rysk kompositör, tog 1856 värvning vid ett gardesregemente i Petersburg för att utbildas till officer, slöt sig till kretsen omkring Dargo-mysjskij, där han blev nära lierad med den nyryska komponistskolan, särskilt Cui och Balakirev, blev den sistnämndes elev och beslöt att helt ägna sig åt musiken. Han nödgades emellertid redan 1863 åter träda i statstjänst och förblev sedan hela sitt liv till sin yttre ställning en enkel ämbetsman. — Trots sin tekniska ofullkomlighet måste M. anses vara den nyryska skolans mest ursprungliga företrädare. Utan att bekymra sig om form, tradition el. ens logik har han för sina musikaliska intentioner skapat sig ett tonspråk, som inte bara blev av avgörande betydelse för Modest Petrovitj Mussorgskij. Målning av I. Repin. Tretjakovgalleriet, Moskva. den nyryska skolans utveckling utan t. o. m. torde ha befruktat den franska impressionismen. Detta gäller emellertid endast de yttre uttrycksmedlen. Med den franska impressionismens subtilitet har det inga beröringspunkter. Tvärtom är M. den kanske mest konsekvente naturalist som musikhistorien kan uppvisa. Av ett försök till musikalisk prosa (till den obearbetade texten till Gogols Bröllopet) blev endast första akten färdig. Hans opera Boris Godunov uppfördes däremot 1874 på Marinskijteatern i Petersburg. Den bearbetades och om-instrumenterades sedermera av Rim-skij-Korsakov (1896) och har i denna version blivit en världssuccé. På sistone har även Howantschina (f. f. g. i Petersburg 1886 i Rimskij-Korsa-kovs bearbetning) nått uppseendeväckande framgång (i Stockholm 1941 under Dobrowen). Ett operafragment Marknaden i Sorotjinsk uppfördes i Cuis bearbetning 1917 i Petersburg, 1923 i Monte Carlo i bearbetning av N. Tsjerepnin. Av hans orkesterstycken tillhör En natt på Blåkulla den internationella repertoaren liksom hans pianosvit Bilder på en utställning. Märkligare än dessa verk är hans sånger (däribland Dödens visor och danser, 1875, och Barnstugan, 7 visor till egna texter). — Lit t.: biografier av Stassov (ry. 1922), Gljebov