793 Mästersångare—Mörner 794 var ursprungligen en hel psalm, av vilken numera kvarstår en vers. Det inledande partiet repeteras även här efter versen och sammalunda är förhållandet med alleluia, vars vers (er) inledes av ett solistiskt stycke och åtföljes av det långa avslutningsmelis-mat på -a i alleluia. Som ersättning för alleluia uppträder på bot- och sorgdagar samt fastans lördagar Tractus, ett synnerligen ålderdomligt stycke med starkt utsirad melodik och egendomlig tonalitet. Det utfördes ursprungligen av en solist utan körsvar, numera som en växling antingen mellan solist och kör 1. mellan två körer. Tractus torde utgöra återstoden av den ursprungliga solopsalmen i mässan, ss. denna utfördes i 300- och400-talens italienska kyrkor (C.-A. Moberg). Den flerstämmiga m. utfördes t. o. m. 1500-talet i a-cappella-besättning som Missa choralis (över en given [gregoriansk] koralmelodi som cantus firmus), Chanson-m. (över en folkvisa 1. annan profan c. f.), Quodlibet-m. (med flera givna melodier), Parodi-m. (där hela verket tidigare komponerats till annan text) 1. Missa sine nomine 1. Missa supra voces musicales (över en given textlös melodi). Jämte a cappella-m. i Stilo antico (Palestrina-stil) blir det fr. o. m. 1600-talet vanligt med generalbas- 1. orkesterackom-panjerade mässor (i Stilo moderno). Sådana orkestermässor har skrivits av bl. a. Bach, Haydn, Mozart, Beetho-ven, Cherubini, Schubert, Weber, Liszt, Bruckner och många andra. Som en reaktion mot den instrumentala mässan uppstod under romantiken den rörelse inom den katolska kyrkomusiken som går under namnet *cecilianism. — Litt.x P. Wagner, Geschichte der Messe (I till ca 1600, 1913), A. Schnerich, Der Messentypus von Haydn bis Schubert (1892), K. G. Fellerer, Der Palestrinastil im 18. Jahrhundert (1929), P. Biehlmeyer, Die Chormesse (1930), C.-A. Moberg, Kyrkomusikens historia (1932). Mästersångare (ty. Meistersinger) var borgerliga arvtagare till den ridderliga minnesången. Till dess första mästare hörde Frauenlob. M.-na sam-manslöt sig på 1400-talet till skråmässigt ordnade skolor av hantver- Marianne Mörner. kare. Den var i allmänhet föga konstnärlig, men nådde på 1500-talet med Hans Sachs (1494—1576) en tillfällig konstnärlig blomstring. De flesta m.-skråna upplöstes under loppet av 1600- och 1700-talen, men ännu vid mitten av 1800-talet fanns enstaka m. kvar, som sjöng på begravningar. — Litt.: W. Nagel, Studien zur Geschichte der Meistersinger (1909). Mästersångarna i Nürnberg (Die Meistersinger in Nürnberg), opera av Wagner till egen text (sv. övers, av Frans Hedberg), uppf. f. f. g. i München 21/6 1868, i Stockholm 2/4 1887; 1/1 1944 spelad 114 ggr i Stockholm. Møller, Peder, 1877—1939, dansk violinist, blev vid 12 år elev vid Horne-mans konservatorium i Köpenhamn, där han debuterade vid 18 års ålder, studerade 1895—98 hos *Marsick och Berthelier i Paris, stannade där till 1910, därav en tid som konsertmästare vid Jardin d’acclimation, var från 1910 anställd vid Det Kongelige kapel i Köpenhamn, 1914—17 lärare vid konservatoriet och blev 1918 Kongelig Kammermusikus. M. framträdde ofta i Sverige både som solist med orkester och med sin förträffliga ensemble P. M.-trion (Agnes *Adler, piano, Louis Jensen, violoncell). Han har även utbildat många svenska violinister. Mörner, M a r i a n n e, f. 14/5 1895, konsertsångerska (sopran), studerade