795 Nachtmusik—Nationell romantik 796 först bildande konst vid Tekniska skolan i Stockholm 1915—16 och vid Konstindustriskolan 1917—18 och med stipendium i Köpenhamn 1919. Sin vokala utbildning började hon 1918—-20 för Clary Morales och senare för R. E. Weiss i München, V. M. Vanzo i Milano och för R. von Zur Mühlen i London samt även som Jenny Lindstipendiat i Frankrike och Österrike. Hon framträdde inför offentligheten som sångerska 1922 i München och samma år vid en av Kungl. Teaterns symfonikonserter i Stockholm. Sedan dess har hon företagit talrika konsertresor i Skandinavien, Tyskland, Österrike, Ungern och England. Hon blev hovsångerska 1929. — Intelligens och stilkänsla är utmärkande för M. M:s sångkonst. Hon har framträtt i de mest skilda uppgifter, från 1600-talets venetian-ska opera och fram till den samtida musiken i alla dess yttringar. Särskilt har hon verkat för den svenska romanssången, såväl i Sverige som i utlandet. Hon bedriver sedan många år en omfattande pedagogisk verksamhet. N. Nachtmusik se Serenad och Divertimento 2. Nancy, sopranparti i Flotows opera *Martha. Nani'ni, Giovanni Maria, 1545 —-1607, romersk kompositör, var elev av Palestrina, vilken han 1571 efterträdde som kapellmästare i Santa Maria Maggiore i Rom, blev 1575 kyrkomusikdirektör vid San Luigi, 1577 tenorist vid det påvliga kapellet, grundade 1580 en kompositionsskola, vars studierektor Palestrina blev, var slutligen kapellmästare vid Cappella Sistina. I en stil, vars ädla stämföring står Palestrina nära, komponerade han motetter, madrigaler, psalmer m. m. Många av dessa har nytryckts av Proske, Rochlitz m. fl. — Lit t.-. G. Radiciotti, G. M. N. (it. 1906). Nardini, P i e t r o, 1722—1793, italiensk violinist, var från 1734 lärjunge till Tartini i Padova, verkade från 1740 som violinist och kapellmästare i sin födelsestad Livorno och var 1762—65 konsertmästare i Stuttgart under Jommellis ledning samt vid flera tyska furstehov, från 1766 åter i hemstaden och från 1769 hov-konsertmästare i Florens. N". skattades högt som den sköna tonens mästare. Han komponerade triosonator, cembalosonator, violinduetter, violin-konserter, stråkkvartetter m. m. Flera av hans violinsonator och -konserter har utkommit i nytryck på tyska och italienska förlag (den bekanta konserten i e-moll är däremot sammansatt av sonatsatser). —- Lit t.-. Clara Pfäfflin, P. N. (diss. 1930), Rangoni, Saggio sul gusto della musica (1790, nytryck 1932). Nationell romantik, den riktning inom den musikaliska ^romantiken, som inom olika kulturkretsar under inflytande av folkmusik har sökt skapa nationella stilarter. Detta har skett dels genom bearbetning i konstmusikalisk form av folkvisor och -danser, dels genom efterbildning av folklig rytm och melodik. Folkliga inslag i konstmusiken uppkom visserligen inte först med romantiken. Tvärtom har folkmusiken alltid varit en viktig inspirationskälla (t. ex. i ars nova, de engelska skolorna under 1400-, 1500- och 1600-talen, den evangeliska kyrkomusiken, hos Bach, Haydn, Mo-zart, Beethoven och många andra). Men det var först romantiken, som lät det folkliga draget bli det dominerande och t. o. m. formskapande. Inom operan blev Webers Friskytten utgångspunkten, inom instrumentalmusiken Schubert, Mendelssohn och Schumann, varjämte de nationella romantikerna i harmonik och instrumentation tog starka intryck av Liszt. I sådana länder, där förbindelserna mellan folk-och konstmusik alltid varit intima ss.