837 Nystroem—Obligatviolin 838 försök att i möjligaste mån närma sig originalets klangbild (vid orgelspel återgång till 1700-talets registrerings-praxis gentemot romantikens orkestermässiga registrering, införande av cembalo som generalbasinstrument, återinförande av viola da gamba, blockflöjt etc.). Nystroem, Gösta, f. 13/10 1890, tonsättare, har avlagt lärarexamen och ägnat sig åt målarkonsten (utställningar i bl. a. Köpenhamn, Odense, Aalborg och Stockholm) men hade redan som 10-åring en stark benägenhet att komponera musik. Sin första musikundervisning fick han av fadern organisten C. J. N., studerade senare piano, harmoni och komposition för Andreas *Hallén, var under en kortare tid elev vid konservatoriet i Stockholm, fortsatte jämsides med måleriet sina musikstudier i Köpenhamn och i Paris (V. dTndy, Chevil-lard och Sabanejev) samt läste konst-och musikhistoria vid Sorbonne. Äter i Sverige blev han 1932 musikrecensent i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, där han med stor talang för den yngsta tonkonstens talan. Som tonsättare har N. utbildat en egenartad personstil på grundval av impressionistiska och expressionistiska uttrycksmedel. Han har skrivit verk för orkester (däribland Sinfonia breve, Sinfonia espressiva, de symfoniska dikterna Ishavet och Babels torn, vidare Lyrisk svit och En liten nattmusik samt scenmusik till Shake-speares Stormen och Köpmannen i Venedig, Pär Lagerkvists Bödeln och Gösta Nystroem. Flauberts Madame Bovary, vilka även uppförts som orkestersviter), en alt-violinkonsert Hommage ä la France, pianostycken och sånger med orkester och med piano. Nyvall, Jacob Natanael, f. 23/7 1894, var vid konservatoriet i Stockholm elev av bl. a. E. Ellberg (kontrapunkt) och A. Hallén (komposition), har senare studerat komposition för H. Fryklöf och O. Olsson, blev 1920 organist och sånglärare i folkskolan och kommunala mellanskolan i Solna. Sedan 1912 har han framträtt som tonsättare med körverk (Tio hymner till texter ur Den heliga skrift m. m.), andliga sånger (Bön och bikt, 1942), romanser, barnvisor och orgelverk. O. Oberon [ä'-], opera av Weber, texten av James Robinson Planché (sv. övers, av C. W. A. Strandberg efter en fransk bearb.), uppf. f. f. g. i London 12/4 1826, i Stockholm 21/5 1858; 1/1 1944 spelad 118 ggr i Stockholm. Obligat kallas en instrumentalstämma, som inte kan undvaras. Under barocken var en med den vokala solostämman jämbördig o. stämma (gamba, oboe, oboe d’amore, oboe da caccia etc.) så gott som oundgänglig i arian vid sidan av generalbasstämman. Obligatviolin kallas i salongorkes-terarrangemang den violinstämma, som svarar för första violinstämman 1. andra viktiga stämmor, då den le-