845 Offertorium—Ohlson 846 1864) samt den. romantiska operan Les contes d’Hoffmann (Hoffmanns äventyr, uppf. först efter kompositörens död 1881). I sistnämnda verk låter O. sidor av sin musikaliska fantasi komma till uttryck, som man i de tidigare verken endast har anat: en musikalisk karakteriseringsförmåga, som sträcker sig från den allt försonande humorn (som förut haft föga plats i hans tonspråk) till det fantastiska och demoniska. Av andra ännu aktuella scenverk må nämnas La grande-duchesse de Gérolstein (Storhertiginnan av Gerolstein, 1867), La vie parisienne (Pariserliv, 1866), Bar-be-Bleu (Riddar Blåskägg, 1866), Les brigands (Frihetsbröderna, 1869, ett exempel på spansk exotism före Bizets Carmen) och Madame Favart (1879). — O. har fått många efterföljare, främst fransmännen Hervé, Lecocq och Audran men även wienarna Suppé, Joh. Strauss jun. och Millöcker, av vilka dock ingen tillnärmelsevis når O., när han är som bäst. Av hans musikaliska kvarlåtenskap fullbordade Delibes operetten La belle Lurette, vidare har Leopold Schmidt ur äldre operetter och efterlämnade manuskript sammanställt operetterna Der Bogen des Odysseus (Frankfurt a/M 1913) och Die glückliche Insel (1917). Från äldre manuskript har Stern och Zamara tillrättalagt operan Der Gold-schmied von Toledo (Mannheim 1919). Dessutom har Rob. Haas i national-biblioteket i Wien funnit manuskripten till Les braconniers [-(Tjuvskyttarna]-] {+(Tjuvskyt- tarna]+} och La lune (Resan till månen) från 1873 resp. 1875. — Litt.: André Martinet, J. O. (fra. 1887); L. Schnei-der, O. (fra. 1923); P. Bekker, J. O. (1909) och K. Soldan, J. O., Beitr. zu seinem Leben und seinen Werken. Offertorium (lat., frambärande), i mässan, efter Credo inledningen till nattvarden, ursprungligen genom nedläggande av offergåvor på altaret, senare en responsorial psalmvers (i Södermans Katolsk mässa ett orkesterstycke). Ohlson, Arne Oliver Kjell, f. 2/1 1911, operasångare (tenor), studerade violinspelning för L. Zetterquist i Arvika 1933—34, var 1934—36 elev vid Upsala musikskola, där Augustin Kock var hans lärare i sång och Sven E. Svensson i musikteori, 1936—39 vid Operaskolan under J. Hislop, John Forsell och Gerda Lundequist och blev 1936 Kristina Nilsson-stipendiat, Sedan 1939 är han anställd vid Kungl. Teatern, där han bl. a. framträtt som Don Ottavio i Don Juan, Andrej Ho-wanskij i Howantschina, Remendado i Carmen, Henrik Skrivaren i Tann-häuser och Cassio i Otello. Som romanssångare var han högt skattad redan under Upsalatiden; senare har han även vunnit popularitet som radio- och grammofonsångare. Ohlson-Helin, A s t r i d, f. i Elgin Illinois, U. S. A. d. 21/5 1904, operasångerska (sopran), studerade sång för operachefen Albert Jeanotte i New York 1920 och i Sverige för M™ Skilondz. Debuterade 1928 vid Kungl. Teatern som Lakmé och engagerades vid Operan 1930. Bland hennes roller må nämnas Gilda i Rigoletto, Rosina i B ar ber aren, Olympia i Hoffmanns äventyr, Sophie i Rosenkavaljeren, Nattens drottning i Trollflöjten och Martha. Ohlson-Hedström, Hortensia, Astrid, f. i Elgin (Illinois, U. S. A.) 8/12 1891, studerade vid konservatoriet i Stockholm och Operaskolan. Debuterade 1911 på Stora teatern i Göteborg. Hon var 1911—19 engagerad hos Albert Ranft i Göteborg och hos Axel Engdahl 1919—21. Vid olika tillfällen har hon framträtt på Stockholms scener. Roller: Manuela i Farinelli, Fra-goletto i Frihetsbröderna, titelrollerna i Gri-Gri, Eva och Kyska Susanna samt Laura i Tiggarstudenten. Gift med operasångaren Gösta Hedström. Ohlson, Märta Margareta, f. 27/7 1876, pianist, blev redan 1886 antagen som elev vid konservatoriet i Stockholm med Hilda Thegerström som lärare; 1893—99 studerade hon för Lennart Lundberg och 1899—1900 för R. Pugno i Paris. Sedan hon 1881 första gången framträdde som 5-årigt underbarn, har hon medverkat vid otaliga konserter som solist, kammarmusikspelare (med Axel Runnquist och Carl Lindhe) och ackompanjatris (med Arvid Ödmann, Caroline Östberg, Tor Aulin, Aino Ackté, John