849 Olsson—Omvändning 850 orter och är sedan 1931 verksam som organist och musiklärare i Upsala. Som tonsättare utmärker sig O. för form- och stilkänsla. Han har i polyfon stil framträtt med kantater, motetter och andra körverk (Davids 84 psalm, passionskan-taten Föraktad var han m. m.), andliga och profana solosånger, barnvisor etc. samt talrika orgelverk (ca 150 koralpreludier, -partitor, -fantasier, -förspel, preludier och fugor). Olsson, Allan Gerhard Erland, f. 5/6 1902, trumpetare, har studerat vid konservatoriet i Stockholm (trumpet), violin för Fritz Ahlberg och teori för Melcher Melchers och Hilding Rosenberg. O. är anställd som förste trumpetare vid Hovkapellet och är lärare i biåsinstrument av mässing vid konservatoriet i Stockholm sedan 1934. Han har utarbetat en del specialstudier för mässingsblåsare. Olsson, Otto Emanuel, f. 19/12 1879, organist och tonsättare, var 1894—1901 elev vid konservatoriet i Stockholm (A. Lagergren i orgel, O. Bolander i piano, Bergenson i harmonilära och J. Dente i komposition), och ställde sig redan tidigt i första ledet bland våra kyrkomusiker, är sedan 1907 organist i Gustav Vasa församling i Stockholm, blev dessutom 1908 lärare vid konservatoriet i harmonilära (ordinarie 1919) och i orgel (1925), från 1926 med professors titel. Han var redaktör för det på offentligt uppdrag utgivna verket Koralbok, vesperale och missals för svenska kyrkan. Som tonsättare har O. riktat den svenska kyrkomusiken med ett stort Omvändning av intervaller. antal i ädel polyfon stil anlagda verk, däribland ett Te Deum för kör, orkester och orgel (1925), kantater och motetter för kör a cappella', värdefulla orgelverk (Suite, Sonat, Ave maris stella, Five trios, Siæ pièces, Gredo symphoniacum, Gregorianska melodier, preludier och fugor m. m.), vartill kommer en stråkkvartett, pianostycken, manskörsånger och sånger med piano samt pianostycken. Olympia, sopranparti i Offenbachs opera *Hoffmanns äventyr. Omtydningsackord, det vid modulation från en tonart till en annan oundgängliga gemensamma ackordet-O. kan vara antingen en konsonans 1. dissonans (se nedan). Omvändning 1. försättning (inversion) av ett intervall består däri att man förflyttar den övre tonen en oktav nedåt 1. den lägre en oktav uppåt. Genom o. blir oktav prim, kvint Modulerande kadenser med omtydningsackord (vid = och ~; det senare angivande enharmonisk förväxling).