873 Orkestrering—Orpheus 874 Symfoniorkester. T. v. orkesterns klassiska uppställning, t. h. nyare uppställning. mantiska jätteorkestern, uppstod vid 1900-talets början fr. o. m. Schönberg kammarorkestern med 10 solistiskt besatta blåsare och liten stråkbesättning. Se även Biåsorkester och Jazzorkester. Orkestrering, tonsättarens 1. bear-betarens sättning för orkester av ett originalverk 1. av ett verk som ursprungligen har annan besättning. O. förutsätter ej blott att instrumenta-tören har kännedom om instrumentens omfång, klangliga karaktär och be-teckningspraxis utan även att han kan föreställa sig klangverkan av olika instrumentkombinationer. För att o.-en skall få ett självständigt konstnärligt värde måste instrumen-tatören även ha klangfantasi och en personlig klangstil. Orke'strion, en av abbé Vogler uppfunnen portativ orgeltyp med fyra klaviaturer, crescendosvällare och simpli-fikationssystem, senare benämning på en kombination av orgel och klaver uppfunnen av Kunz samt slutligen även ett 1850 av Welte i Baden1 och F. Kaufmann i Dresden uppfunnet automatiskt instrument (orkesterersättning) . Orloffsky (prins O.), manlig roll i Joh. Strauss d. y:s operett Läderlappen, sjunges oftast av en sopran. O'rmändy, Eugène, f. 18/11 1899, ungersk-amerikansk dirigent, studerade violin hos *Hubay och komposition för *Kodåly, konserterade som violinist från 1913, blev 1919 lärare för en mästarklass vid konservatoriet i Budapest, är sedan 1921 verksam i U. S. A., där han från 1925 var ledare för Capitol-Orchestra i New York, från 1929 för Colombia Broadcasting Orchestra, från 1931 för Minneapolis Symphony Orchestra. O. började från samma är regelbundet gästdirigera vid Philadelphia Symphony Orchestra, där han numera är *Stokowskys efterträdare som ordinarie dirigent. O. har i sin slagteknik tagit starka intryck av Stokowsky. Han tillhör f. n. eliten bland samtidens dirigenter, är mycket uppskattad för sina grammofoninspel-ningar och har gästdirigerat över hela Europa (även i Sverige) och Amerika. Ornamentik se Prydnader. Orphei Drängar, sångsällskapet, se O. D. O'rpheus, i den grekiska mytologin en gudalik sångare, som genom sin musik kunde betvinga vilda djur och göra stenar levande. Ämnet är behandlat från operans första tid i *Rinuc-cinis Euridice, som samtidigt tonsattes av *Peri ( f. f. g. 1600) och *Cac-cini (tr. 1600). Märkligast av alla operor, som rör O.-sagan är Calzabigi- Eugène Ormändy.