877 Ottoson—Pacius 878 Luxemburg, Boccaccio, Tiggarstudenten, Fairfax i Geishan och Edvin i Osårdåsfurstinnan. Ottoson, Märta Kristina, f. 01 s -son, f. 16/1 1897, operettsångerska (sopran), har studerat sång för John Örtengren, Ture Rangström och Clary Morales, debuterade 1919 på Oscarsteatern (som Hertiginnan de Parthe-nay i Lilla hertigen) och stannade där till 1925. Fru O. har gästspelat vid Stora teatern i Göteborg, i Norge och i Finland. Bland hennes roller må nämnas titelrollerna i Csårdås-furstinnan, Dollarprinsessan, Gri-Gri och Katja samt Adèle i Läderlappen, Manuela i Farinelli, Maritana i Don Cesar och Germaine i Cornevilles klockor. Gift med Elvin O. Ouverture (fra.) se Uvertyr. P. P., förk. för piano (it.) ”svagt”. Pachelbel, J o h a n n, 1653—1706, blev 1674 hjälporganist vid S:t Ste-phan i Wien, 1677 hovorganist i Eise-nach, 1678 organist vid Prediger-kirche i Erfurt, 1690 hovorganist i Stuttgart, 1692 i Gotha och från 1695 organist i S:t Sebaldus i Nürnberg. P. var den märkligaste av tonsättarna i sydtyska orgelskolans andra generation och blev som utbildare av koralförspelet en av J. S. Bachs viktigaste föregångare. Han skrev Musicalische Sterbensgedanken (1683, koralvariationer), 8 Choräle zum Präambulieren (1693), Heæachordum Apollinis (1699, 6 variationscykler), Musicalische Er-götzung (1691, 6 sviter för 2 violiner i *scordatur och generalbas). I nytryck har utkommit Klavier- und Orgel-werke (utg. av M. Seiffert med biografi av Ad. Sandberger, DTB 11,1 och IV,1), 94 Magnificat-Fugen (utg. av Botstieber och Seiffert, DTÖ VIII,2) och orgelverken i praktisk upplaga utg. av K. Matthaei (2 bd 1928). Pacius, Fredrik, 1809—1891, tysk-finsk tonsättare, var 1824—27 elev av *Spohr och M. *Hauptmann i Kassel, konserterade i Tyskland och från 1828 i Sverige, där han var soloviolinist i hovkapellet 1828—30 och 1831—34. I Stockholm kom han i nära beröring med ”götiskt” inställda musiker som *Crusell, *Geijer och A. F. *Lindblad, vilket kom att inverka på hans musikaliska utveckling. 1835 tillträdde han platsen som universi-tetsmusikdirektör i Helsingfors, där han under sina 35 tjänsteår utövade ett dominerande inflytande på musiklivet som dirigent, violinist, lärare och tonsättare (han fick 1860 professors namn och blev 1877 hedersdoktor). I en allmänt nordiskt romantisk stil komponerade han 2 operor (Kung Karls jakt 1854 och Loreley 1887) samt sångspelet Prinsessan av Cypern, violinkonserter och andra konsertanta verk, deklamatorier m. m. För eftervärlden är han dock mest bekant för sina manskvartetter, av vilka Suomis sång (E. von Quanten) och Vårt land (Runeberg 1848) har blivit folksånger samt Soldatgossen (Runeberg 1858) har nått folkvisans popularitet. — Lit t.-. Maria Collan-Beaurain, F. P. (fi. 1917) jämte biografier i SMT (1884 s. 65 och 1891 s. 12), O. Anders- Fredrik Pacius.