879 Paderewski—Paganini 880 Ignaz Paderewski. son, Inhemska musiksträvanden (1907 s. 61 ff.) och Minnesteckning av Z. Topelius (i Nornan 1891). Padere'wski, Ignaz Josef, 1860 —1941, polsk pianist, tonsättare och statsman, studerade vid konservatoriet i Warszawa, blev lärare där 1879, fortsatte sin utbildning i Berlin 1883 för Kiel och Urban, var under kort tid lärare i piano och kontrapunkt vid konservatoriet i Strasbourg, upptäcktes där av sin landsmaninna, skådespelerskan Helena Modjeska, blev slutligen i Wien lärjunge till Lesche-titzky i Wien, var från 1887 ansedd vara en av samtidens ypperligaste pianister, reste som virtuos i Amerika med stora gager, som han skänkte till den nationella propagandan i Polen. 1909—13 var han direktör för konservatoriet i Warszawa, verkade därefter i U. S. A., blev 1919 stats- och utrikesminister i Polen men återgick 1922 till virtuosbanan och verkade åter i U. S. A. till sin död. Han har i romantisk stil komponerat 2 operor, en symfoni, pianokonsert och andra verk för piano och orkester, violinsonat, pianosonat och talrika karak-tärsstycken för piano. En förteckning över P:s verk utkom 1932 i Milano. — Litt.: J. Fr. Looke, I. J. P. (eng. 1928); H. Opienski, I. J. P. (fra. 1929); A. Henderson i Contemporaries immortal (1930), Paèr, Ferdinand o, 1771—1839, italiensk kompositör, fick sin musikaliska utbildning av en violinist vid hovteatern i Parma, framträdde 1791 i Venedig med operan Circe, verkade sedan 1797 i Wien som kompositör av buffaoperor, stilistiskt besläktade med såväl Mozart som den franska skräck- och revolutionsoperan, blev 1802 Naumanns efterträdare som hovkapellmästare i Dresden, komponerade där bl. a. operan Leonora ossia Vamore conjugale (1804), som liksom Beethovens Fidelio går tillbaka på Bouillys stycke med samma namn, var från 1806 Napoleons kapellmästare i Warszawa och 1812—27 kapellmästare vid italienska operan i Paris, blev 1831 medlem av akademin och 1832 ledare för den kungl. kammarmusiken. Av hans 43 operor har endast Maltre de chapelle (1821) överlevt honom (ny upplaga med ty. text utg. av W. Kleefeld). Han har även skrivit oratorier, en passion och talrika smärre vokalverk, en Symphonia bacchante, variationsverk, marscher och danser för militärorkester, kammarmusik för olika besättningar m. m. — Litt.: B. Engländer i Neues Ar-chiv für sächs. Gesch. (1929) och i Neues Beethovenjahrbuch IV (1929). Paesiello se Paisiello. Pagani'ni, N i c c o 1 ö, 1782—1840, den störste violinvirtuosen, spelade under barndomen mandolin, var kort tid elev till G. Costa i Genova och till A. Rolla i Parma, var dock övervägande autodidakt, flydde 1798 från hemmet för att undkomma faderns stränga uppsikt, reste därefter flera år i Italien som beundrad virtuos, studerade 1804—05 komposition i Genova, var 1805—08 hertiglig hovvirtuos i Lucca, reste därefter som legendarisk virtuos, till 1827 i Italien, från 1828 i Wien och Tyskland, från 1831 i England, 1833—34 i Paris, dit han från sin villa vid Parma ofta återvände, insjuknade 1839 i strup-tuberkulos, som året därpå ledde till döden. P. var icke den moderna violinteknikens skapare, men han var den förste, som behärskade alla av italienska och franska violinmästare under 1700-talet utexperimenterade tekniska möjligheter. Hans teknik om