Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Pianotrio ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
917
Pianotrio—Pick-Mangiagalli
918
(pianokonsert m. m.), H. Mankell
(pianokonsert, pianolyrik m.m.). Ture
Rangström (ballad, pianolyrik m. m.),
Atterberg (pianokonsert m. m.), S. von
Koch, Josef Eriksson (pianolyrik m.
m.), H. Rosenberg, L. E. Larsson,
Gunnar de Frumerie (pianokonserter m.
m.), Ingemar Liljefors (pianokonsert
m. m.), Dag Wirén, Erland von Koch,
Hans Leygraf m. fl. Bland svenska och
i Sverige verkande utländska pianister
märkes Thomas Byström (1772—
1839), J. van Boom (1807—72),
Cho-pineleven Fanny Ståhl, Oscar
Byström, Hilda Thegerström, Richard
Andersson (grundare av den
berömda musikskolan), Lennart Lundberg
(mångårig pianolärare vid
konserva-toriet), R. Liljefors, W. Stenhammar,
Märta Ohlson, Karl Wohlfart, Sigrid
Carlheim-Gyllensköld, Kerstin
Strömberg, bröderna V. och Ad. Wiklund,
A. Haquinius, Natanael Broman, E.
Skarby, Astrid Benvald, Olof Wibergh
(pianolärare vid Musikhögskolan), W.
Witkowsky, Stina Sundell, Ingrid
Kjellström, Gunnar de Frumerie,
Fri-thiof Kjellberg, den förträfflige
pedagogen G. Boon och hans elever Stig
Ribbing, Axel Pettersson, Hans
Leygraf, Tore Wiberg, Herbert Westrell,
Sven-Gunnar Andrén, Ingmar
Bengtsson och Dagmar Nordenfelt, vidare
Gunnar Hahn, Yngve Flycht, Greta
Nilsson oc Märta Greta Eriksson. —
Litt.: Weitzmann-Seiffert,Geschichte
der Klaviermusik (2 bd 1899 ff.); W.
Niemann, Das Klavierbuch (5 uppl.
1920); A. Brugnoli, La musica
pianis-tica italiana (1933); H. E. Krehbiel,
The pianoforte and its musik (1911)';
J. S. Shedlock, The Pianoforte-sonata
(1905); H. Westerby, The history of
pianoforte music (1924); H. Engel,
Die Entwickelung des deutschen
Kla-vierkonserts1 (1927).
Pianotrio, kammarmusikensemble
oftast med piano, violin och violoncell
(Haydn, Mozart, Beethoven, Schubert,
Mendelssohn, Schumann, Brahms och
många andra), i undantagsfall med
piano, violin och valthorn (Brahms’
”horntrio”), piano, klarinett och viola
(Mozart), piano, klarinett och
violoncell (Beethoven, Brahms m. fl.).
Piatigorsky, Gregor, f. 20/4
1903, ryskfödd violoncellist, utbildad
för bl. a. A. Kinkulkin i Leipzig,
betraktas med rätta som en av
samtidens största virtuoser på sitt
instrument. P. är numera verksam i London.
Piatti (it.) ”tallrikar”, bäcken.
Piccini [pit<$i'ni] (Piccinni), N i
-co la, 1728—1800, italiensk
kompositör, studerade från 1742 vid
Conser-vatorio San Onofrio i Neapel (*Leo
och *Durante), kallades 1776 av
drottning Marie-Antoinette till Paris, där
han från början hade stor framgång
med sin opera Roland (1778). I en
häftig presskampanj — den beryktade
striden mellan Gluckister och
Picci-nister — kunde P.-s anhängare i
längden inte hävda sig (jfr G 1 u c k). 1784
blev han professor vid École royale de
chant et de déclamation. Denna
ställning måste han dock uppge på grund
av revolutionen. Till 1798 verkade han
sedan vid hovet i Neapel men
återvände därefter till Paris som en av
inspektörerna för konservatoriet. —
Med sina 127 operor intar P. en
framstående ställning inom den senare
neapolitanska operakonsten. Hans
gestaltning av operans aktfinal blev av
betydelse för Mozarts
operakomposition. Trots motsättningen till Gluck
— för vilken han f. ö. hade den allra
största aktning både som konstnär och
människa — synes han i sina senare
arbeten ha tagit intryck av hans stil.
— Litt.: Verkförteckning i Rivista
musicale italiana (1901), A. della
Corte, P. (it. 1928), H. Abert, P.
als Buffokomponist (Petersjahrbuch
1913), P. la Rotella, N. P. (it. 1928),
H. de Curzon, Les dernières années de
P. ä Paris (1890).
Piccoloflöjt (it. flauto piccolo,
ot-tavino), den minsta av tvärflöjterna,
noteras oktaven högre än den klingar
och har omfånget (efter noteringen)
c1—h3, förekommer i militär-
(marschmusik) och operaorkester (för vissa
karakteristiska effekter, t. ex.
Kas-pars dryckesvisa i Friskytten 1.
gat-pojkskören i Carmen etc.), i
romantikens symfoniorkester däremot endast
i undantagsfall (finalen i Beethovens
9 :de etc.). Den har en i höjden ytterst
genomträngande ton. (Ill. se f 1 ö j t.)
Pick-Mangiagalli [-[-mandja-],Ric-cardo,-] {+[-mandja-],Ric-
cardo,+} f. 10/7 1882 i Böhmen, italiensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0467.html