921 Pizzicato—Poème symphonique 922 även som orkestersvit), orkesterverk (3 Intermezzi till Oedipus Rex, 1903, uvertyr till en Farsa tragica, 1911, Sinfonia del fuoco till en film av d’An-nunzio (1914), danser till Tassos Aminta (1914), Concerto delVestate (1928), Introduzione all’ Agamemnone (Aischylos, 1931), L’ultima caccia di San Uberto (1932), Canti della sta-gione alta (1933), för violin och orkester Poema Emiliano, violoncellkon-sert, kammarmusik (stråkkvartett A-dur, 1920, violoncellsonat F-dur, 1923, pianotrio A-dur m. m.), talrika sånger, körverk (Tre canzoni, requiem, fyrstämmigt a cappella, 1923), pianostycken m. m. Bland hans skrifter må nämnas La musica dei Greci (1914), Musicisti contemporanei (1914), La musica di V. Bellini (1918), Intermezzi critici (1930), La musica e il dramma (1931). — Litt.-. M. Saint-Cyr, I. P. (Musicisti contemporanei 1932); M. Rinaldi, L’Arte di I. P. (1930). Pizzica'to (it.), förk. pizz., ”knäppning” (vid stråkinstrument) ; upphäves vid (c o Z) a r c o. Pizzi'ni, Carlo Albert o, f. 1905, italiensk kompositör, studerade för bl. a. Dobici och Respighi, tilldelades 1932 italienska statens pris, verkar sedan dess som tonsättare och dirigent, har komponerat orkesterverk (symfoni i klassisk stil, Suite cam-pestre, symfoniskt scherzo, preludium och fuga för stråkorkester, filmmusik m. m.), operan Dardanio, sångcykeln I canti serani o. a. Plaga'l kadens, den *helkadens, som går till tonikan över *subdomi-nanten: Plagala kyrkotoner är i motsats till autentiska sådana kyrkotoner, vilkas omfång (ambitus) sträcker sig en kvart under och en kvint över finalis-tonen. Se H y p o d o r i s k etc. Plain chant [plä Ja] (fra., eng. plain song, lat. cantus planus), en gregoriansk melodi med utjämnade notvärden (i ”pundnoter”), som ligger som given melodi (cantus firmus) i en flerstämmig kontrapunktisk komposition. Planquette [pläkäTt], Robert, 1848—1903, fransk kompositör, var elev vid konservatoriet i Paris, komponerade tidigt romanser och ”musi-quetter” och skrev 1872—97 23 operetter, av vilka numera endast Les cloches de Corneville (1877, Cornevil-les klockor, Stockholm 1878) uppföres. P:s musik är närmare besläktad med den franska romantiska operans än med den parodiska musiken i Offen-bachs operetter. Plektron (gr.), plektrum (fr. lat.), liten platta, varmed strängarna knäppes (t. ex. vid mandolinspel). Pleno o'rgano (lat.) ”hel orgel”, fullt verk. Pleyel, Ignaz, 1757—1831, österrikisk komponist, var elev av bl. a. Haydn, blev 1777 kapellmästare hos greve Erdödy, som sände honom till Italien för vidare studier, blev 1789 domkyrkokapellmästare i Strassburg (efterträdare till F. X. Richter), fördrevs därifrån av revolutionen, utspelades 1792 emot Haydn i London, öppnade 1795 en musikhandel i Paris, vilken han förenade med den ännu verksamma pianofabriken (sedermera firma P.-Wolff & Co.), komponerade från 1783 en mängd kammarmusik, av vilka ännu hans violinduetter användes som undervisningsmateriel, vidare symfonier, serenader, violinkonserter, pianokonserter och en pianoskola. —-Litt.: J. Klingenbeck, I. P. und seine Kompositionen für Streichquar-tett (diss. 1926), O. Commettant, Histoire de 100000 pianos (1900), H. W. Riehl (i Musikalische Charakter-köpfe 1, 8:de uppl. 1899, s. 182 ff.). Pochette [på/äTt] (fra.), dans-mästargiga, ett litet stråkinstrument av violatyp, nära besläktat med den svenska träskofiolen. Pochissimo [-ki'-] (it.) något litet. Poco a poco (it.) så småningom. Podium (lat.) estrad. Poème symphonique (fra.) symfonisk dikt.