925 Polka—Polska 926 han. ännu i sin d-moll-konsert, sina polonäser, mazurkor och andra violinstycken, ofta av nationellt kynne. Ännu en polsk violinist av betydelse må nämnas: Bronislaw Huberman (f. 1882), som sedan femtio år hör till samtidens mest fängslande mästare på sitt instrument. — Skapande musiker av högromantisk skola är E. Mlynar-ski (även känd dirigent), H. Opiehski (även musikforskare), Felix Nowowiej -ski (f. 1877, oratorier, operor, baletter, orkester- och orgelverk, vokalmusik), M. Karlowicz (1876—1909) och Adam Wieniawski (f. 1879, operor, orkester-, kammarmusik- och vokalverk). Till olika modernistiska riktningar bekänner sig Gregor Fitelberg (f. 1879, även dirigent), Karol Szymanowski (1883—1937, utvecklade sig från Cho-pinstil över impressionismen till expressionism), L. Kamiehski, A. Sol tys, A. Tansman, T. Jarecki och Karol Rathaus (f. 1895, numera verksam i U. S. A.). — L it t.-. H. Opienski, La musique polonaise (2 uppl. 1929); Zdzislaw Jachimecki, Einflüsse der italienischen Musik auf die polnische (I 1540—1640, 1911); Die Krakauer Orgeltabulatur vom 1548 (1913); Die Musik am Hofe Jagiellos 1420—30 (1915); Geschichte der polnischen Musik im Umriss (2 uppl. 1929); Ueber die mittelalterlichen Denkmäler der polnischen Musikkultur (1930); K. Szymanowski (1927); Patrik Vret-blad, Polen i musikhistorien (1938). Polka (troligen av tjeck, pulka), tjeckisk dans i 2/4-takt: är musikaliskt besläktad med ecos-säsen och dess svenska motsvarighet schottis, spred sig över Wien under 1840-talet till andra länder och var under årtionden jämte valsen sällskapsdansen på modet. I Sverige blev den under namnet polkett en populär folkdans. — Den tjeckiska p.-n (sådan man hör den i *Smetånas Moldau) har ett något långsammare tempo än wienp.-n. Polka-masurka, en masurka, dansad med polkaturer. Polonäs (fra. polonaise, it. po-lacca), ”polsk dans” i ®/4-takt i måttligt tempo (= ca 92) och starkt markerad rytm: torde ha samma ursprung som den svenska polskan, var som sällskapsdans (från ca 1750) en promenaddans med turer, förekommer som sådan stundom fortfarande (även om det musikaliska underlaget oftast numera ersättes med en marsch), upptogs i konstmusiken redan av J. Seb. och W. Friedemann Bach, har senare odlats av Schobert, Beethoven, Weber, Schubert, Chopin, Liszt, Wieniawski, Vieuxtemps m. fl. — Lit t.-. T. Nor-lind, Zur Geschichte der polnischen Tänze (SIMG år g. 12, 1910—11) och Den svenska polskans historia (Studier i svensk folklore, 1811), S. Landt-manson, Menuetter och polska dantzer (1912). Polska, polsk dans (fra. danse polonaise, ty. polnischer Tanz), utbildades under 1500-talet i Polen som fördans i 4-takt och efterdans i 3-takt (se Dansparet) liksom flertalet av den tidens modedanser, inkom redan på 1590-talet i Sverige, där den senare blev mycket populär. Ur för- dansen uppstod senare polonäsen, ur efterdansen masurkan. Polonäsen i dess folkliga form blev i sin tur förebilden till den svenska 16-dels-polskan,