- Project Runeberg -  Bonniers illustrerade musiklexikon /
941-942

(1946) [MARC] Author: Sven E. Svensson, Erik Noreen - Tema: Reference, Music
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pukor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

941 Pukor—Punkt 942 italienarens väl utvecklade sinne för den mänskliga röstens behandling. Om någon gång hans goda smak slår fel (t. ex. Tosca) så höjer han sig vid vissa tillfällen (framför allt i La Bohème) upp till en nivå, som gör att han kan jämföras med Bizet och Ver di. — P. har direkt påverkat den samtida musikutvecklingen, ej blott den italienska (Giordano, Zan-donai m. fl.) utan även fransmän som Charpentier och komponister från tyskt-österrikiskt kulturområde (E. d’Albert, Schreker för att inte tala om Franz Lehår). — Litt.: B. C. Mer-lin, P. (it. 1930); A. Neisser, P. (ty. 1928); A. Bonaventura, P. (it. 1924); Marotti och Pagni, P. intimo (it. 1926); A. Fraccaroli, La vita di P. (it. 1925 och ty. s. å.), Ad. Weissmann, P. (ty. 1922); R. Specht, P. (ty. 1931). Pukor (it. timpani fr. gr. tympa-non, fra. timltales fr. lat. cymbalum, eng. kettle drums ”kitteltrummor”, ty. Pauken), orkesterns viktigaste slaginstrument, består av över koppar- (1. mässings-) kittlar spända kalvskinn, som kan stämmas i en bestämd tonhöjd genom i kanterna fäs-tade skruvar, numera även genom en apparatur som skötes medelst pedaler (maskin-p., uppfunna av Pfund och Schnellar i Wien ca 1840), varigenom en snabb omstämning kan ske. P.-na spred sig i Europa under medeltiden från Asien över Arabien och Spanien. Den klassiska orkestern har två p., en större med omfånget F—c och en mindre i B—f, oftast stämda på toni-kans och dominantens grundtoner. Fr. o. m. högromantiken förekommer ofta tre 1. flera p. Tidigare behandlades p.-na ss. transponerande instrument och noterades (sedan stämning- Pukor. en angivits) med G och c. Numera skriver man p.-stämman som den klingar i basklav. I barock- och tidig wienklas-sisk orkester följde p.-na alltid trumpeterna och hade då till uppgift att understödja rytm och harmonik. Senare har man upptäckt även p.-nas betydelse som stämningsmålande instrument (jfr Haydns Ess-dur-symfoni ”med pukvirveln”, adagiot i Beetho-vens fjärde och scherzot i hans nionde symfoni). För detta ändamål användes pukstockar av olika material (trä, läder 1. filt). — Berömda pukskolor har skrivits av O. Seele och E. G. B. Pfundt (1849, 3 uppl. 1894). Pult (ty.),pulpet (fr. lat.), not -ställare i orkester, oftast för två spelare. Punkt efter not betyder, att tonen skall förlängas med hälften, två p.-er, att den skall förlängas med 3/4 av sitt tidsvärde. Förlängning: av noter genom punkter, N, B. äldre noteringspraxis.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free