957 Ramin—Randel 958 funktionerna. Märkvärdigt nog tycks R. inte själv ha förstått betydelsen av denna teori, som han endast betraktade som ett hjälpmedel för inlärande av generalbasen. Hans dunkelt uttryckta teori om de tre huvudharmonierna (tonica, dominante och sousdominante), till vilka alla andra ackord endast är att betrakta som varianter, samt om de karakteristiska dissonanserna fick sin praktiska till-lämpning först genom H. Riemann, liksom även om harmonikens duala karaktär (mot vilken hypotes han från början ställde sig avvisande men från 1737 accepterade och gav en än starkare logisk grundval). Utom en rad mot encyklopedisterna riktade polemiska skrifter utgav R. följande avhandlingar: La musique théorique et pratique (1722), Traité de Vharmonie (1722, betydande), Nouveau système de musique théorique (1726), Plan abrégé d’une méthode nouvelle d’ac-compagnement (1730), Dissertation sur les différentes méthodes d’accom-pagnement (1732), Générationharmo-nique (1737, epokgörande), Démon-stration du principe de Vharmonie (1750), Nouvelles réflexions sur la démonstration du principe de Vharmonie (1752), Observations sur notre in-stinct pour la musique (1754) och Code de musique pratique (1760), vartill kommer tre otryckta verk samt en rad tidskriftsartiklar. — Litt.: Ur den stora litteraturen om R. må nämnas G. Migot, R. et le génie de la musique (1930), G. Graf, Hippo-lyte et Aricie (diss. 1926), L. Laloy (i Maltres de la musique, 1908), La Laurencie (i Musiciens célèbres, 1908). Rami'n, G ü n t h e r, f. 15/10 1898, tysk organist, kördirigent och komponist, var elev vid Thomas-skolan i Leipzig, studerade från 1914 vid kon-servatoriet därstädes med Straube (orgel), Teichmüller (piano) ochKrehl (komposition) som lärare, kallades 1918 till organist vid Thomas-kyrkan, 1920 även till organist vid Gewand-hauskonserterna, 1920 lärare i orgel vid konservatoriet och 1922 dirigent vid lärarsångföreningen. 1931 blev han orgellärare vid högskolan för musikuppfostran och kyrkomusik i Berlin och sedan 1940 är han Thomas- Andreas Handel. kantor i Leipzig. R. är en förträfflig organist. Som tonsättare har han framträtt med orgelverk, motetter, en violinsonat m. m. Dessutom har han utgivit Das Organistenamt. Ran, opera av W. Peterson-Berger till egen text, uppf. f. f. g. 20/5 1903. Randel, Andreas, 1806—1864, violinist och tonsättare, studerade med understöd av kronprins Oscar 1821—28 hos Cherubini och Baillot i Paris, blev 1828 medlem av hovkapellet (andre konsertmästare 1838, förste 1861) och lärare vid konservatoriet i Stockholm från 1838 (professor 1859). Han var även musikdirektör vid 2:a grenadiärregementet och ledare av Par Bricoles sångkör. 1858 konserte-rade han i Tyskland och Frankrike. Han har komponerat orkesterverk, 3 violinkonserter, kammarmusik (däribland 3 stråkkvartetter), solostycken för violin och piano, manskörssånger (Snabba äro livets stunder m. fl.), solosånger och scenmusik till ett 20-tal skådespel. Bland dessa har musiken till F. A. Dahlgrens sångspel Wermländingarne nått en popularitet, som består än i dag. Här framträder R. som en av dem som tidigast använde folkvisan i konstnärlig bearbetning. — Litt.: SMT 1886 sid. 127, 1906 sid. 113 och 1909 sid. 63; E. Åkerberg, Musiklivet inom Par Bri-cole (1900); Ane Randel, A. R. (VS ärg. 15, 1942, s. 3S ff.); S. Lindström,