965 Rathaus—Ravel 966 ägnade sig först vid 20 års ålder åt fackmässiga musikstudier, studerade violin vid konservatoriet i Bryssel (pris1-belönt i violinklas-sen 1896, fick 3 år senare rompriset i komposition), var sedan konsertmästare i Bryssel och Tou-louse, dirigent i Amsterdam och Moskva, blev 1910 harmonilärare vid konservatoriet i Bryssel, 1925 konserva-toriedirektör i Liège och ledare av konserterna i societets-salen i Ostende. I måttfull modernistisk stil har han komponerat operor, baletten Dansmästaren, orkester- och körverk samt kammarmusik och sånger. Rathaus, Karol, f. 16/9 1895, polsk kompositör, var elev till Schre-ker i Wien och Berlin, där han verkade som kompositionslärare till 1933, därefter i U. S. A. Han har komponerat baletten Der letzte Pier-rot, som gjorde stor lycka på Staats-oper i Berlin 1927, dessutom symfonier och andra orkesterverk, concer-tino för piano och orkester, pianosonater, stråkkvartetter och kammarmusik med piano och blåsare, pianostycken, körverk och sånger. Ravel [-äTl]. Maurice, f. 7/3 1875, d. 28/12 1937, fransk kompositör, studerade komposition bl. a. för Gédalge och Fauré vid konservatoriet i Paris, fick 1901 andra rompriset (de konservativa tillät honom inte deltaga i tävlan om det första). — R:s stilistiska utgångspunkt var snarare Satie och Chabrier än Debussy. Från den senare skiljer han sig närmast genom den starka utarbetningen av detaljerna, en skarpare markerad rytmik, ofta spanskt betonad. Harmoniskt har han också tagit intryck av Schönberg men skiljer sig från honom genom sitt långt drivna artisteri och sitt sinne för det yttre effektfulla. Han är artist ut i fingerspetsarna, Maurico Ravel. beräknar varje verkan med den yttersta noggrannhet. Starkast framträder kanske detta artisteri i hans stilparodier. antingen dessa rör gångna tider (pianosviten Tombeam de Coupe-rin, 1920, Menuet antique för piano, 1895, baletten Daphnis et Chloé, som han skrev för ryska baletten 1912) eller gäller mer eller mindre exotiska stilarter, som han på ett virtuosmässigt sätt blandar med sitt eget tonspråk (Tzigane för violin och piano, Rhapsodie espagnole för orkester, 1907, La valse, 1912, Boléro, 1928, Vocalise en forme d’habanera för en röst och piano, 1907, bearbetningarna av grekiska folkvisor, den även i Stockholm givna Hertiginnans visittimma [L’heure espagnole], 1907, etc.). Bland övriga verk må nämnas orkesterverken Schéhérazade (1928), 2 pianokonserter (nr 1 G-dur och nr 2 för vänster hand, båda komp. 1930 —31), kammarmusik (3 Poèmes för pianokvartett, 2 flöjter och 2 klarinetter, 1913, stråkkvartett F-dur, 1902—03, sonat för violoncell och violin, 1922, violinsonat, 1927, introduktion och allegro för harpa, stråkinstrument, flöjt och klarinett, 1906, m. m.), operor och baletter, utom de ovannämnda, balettoperan L’enfant et les sortilèges (1925) och Jeanne d’Arc, för säng Schéhérazade (1903), Histoi-res naturelles (1906), Sur 1’herbe (1907) och hans sista verk tre Don-