973 Reichwein—Reinken 974 mästare hos Fredrik den store, gifte sig med Fr. Bendas dotter, grundade Concerts spirituels i Berlin, företog resor i Italien, Frankrike och England, sökte senare förtyska den italienska operan men blev som anhängare av franska revolutionen utvisslad, vistades 1791—93 i London och Skandinavien, förlorade efter återkomsten på grund av sin politiska radikalism vänskapen med Goethe och Schiller, måste av samma orsak dra sig tillbaka från sin ställning som Fredrik Wilhelm II :s hovkapellmästare, återvände emellertid till Berlin under dennes efterträdare Fredrik Wilhelm III, utgav 1805—06 Ber-linische Musicalische Zeitung, flydde för Napoleon till Königsberg, anställdes mot sin vilja av Jéröme som hovkapellmästare i Kassel, drog sig emellertid snart tillbaka till W’ien och framlevde sina sista år i närheten av Halle, där Loewe stod under hans direkta inflytande. — R. har haft stor betydelse för det tyska sångspelets utveckling och är den andra berlinsko-lans märkligaste komponist. Utom en stor mängd sånger (Goethe, Schiller, Klopstock, Claudius m. fl.) har han skrivit talrika sång- och liederspel av stor historisk betydelse. Därtill kommer operor, kantater, symfonier, uvertyrer, pianokonserter, kammarmusik och pianosonater. Icke mindre var hans betydelse som musikskriftställare, särskilt i hans mot Burney polemiserande brev. — L i 11.: W. Pauli, J. Fr. R., Lebeni und Lieder (1903), C. Lange, R. (1902), P. Sieber, R. als Mu-sikästhetiker (diss. 1929), F. Flössner, Beiträge zur R.-Forschung (diss. 1933). Reichwein, Leopold, f. 16/5 1878, tysk dirigent, har varit kapellmästare i Karlsruhe, Mannheim, London och Wien, där han efter Schalk blev ledare för Gesellschaft für Musik-freunde och Singverein, blev 1926 generalmusikdirektor i Bochum. R. gästdirigerade i Stockholms konsertförening 1927. Han har komponerat operor, operetter och annan scenmusik. Reinecke, Carl, 1824—1910, tysk komponist och pianist, fick hela sin musikaliska utbildning av sin fader, gav som 19-åring konserter i Danmark och Sverige (högt skattad Mo- zartspelare), var 1846—48 hovpianist i Köpenhamn, varifrån han flyttade till Paris, blev 1851 konservatorie-lärare i Köln, 1854 dirigent i Barmen, 1859 universitetsmusikdirektör i Bres-lau, dirigerade 1860—95 Gewandhaus-konserterna i Leipzig och undervisade samtidigt i piano och komposition vid konservatoriet, där han var studiedirektör 1897—1902. Som komponist var han akademiker i ordets bästa mening, hade tagit starka intryck av Mendelssohn och Schumann men saknade inte personliga stildrag. Av hans talrika verk, symfonier, uvertyrer, konserter (4 för piano samt vardera 1 violin-, violoncell- och harpkonsert), kammarmusik för olika besättningar, kantater, konsertarior, sagor (skol-oratorier), en melodram m. m., hör man ännu någon gång uvertyren till operan Manfred. Av intresse är hans skrifter Zur Wiederbelebung der Mo-zartschen Klavierkonserte (1891), Die Beethovenschen Klaviersonat en (2 uppl. 1912), Meister der Tonkunst (1903) m. fl. — L i 11.: M. Steinitzer, Das Gewandhaus unter C. R. (1924); E. Segnitz, C. R. (1900); J. W. von Wasielewski, C. R. (1893). Reinholdson, Emil F o 1 k e, f. 27/9 1905, violinist, studerade för Julius Ruthström vid konservatoriet i Stockholm 1925—30, är sedan 1930 violinist i Konsertföreningen, sedan 1932 dessutom sekundviolinist i Stock-holmskvartetten och från 1930 även medlem av Septiman. R. har gjort sig fördelaktigt känd som sonatspelare, bl. a. vid Fylkingens konserter. Reinken, Jan Adams, 1623—1722, tysk organist, var elev till H. *Schei-demann i Leipzig, vilken han efterträdde som organist i Katarinakyrkan 1663, förband genom sitt långa liv och verksamhet Sweelincks elever med J. S. Bach, som han hörde improvisera 1720, varvid han fällde sitt ofta citerade yttrande: ”Jag trodde, att denna konst var död, men jag ser, att den ännu lever genom Er.” R. är i sina verk en företrädare för den nordtyska skolans virtuosmässiga orgelkonst. Verk: Hortus musicus för 2 violiner, viola och bas (1687, i nytryck av Riemsdijk i publikationer utgivna av Föreningen för Nordnederländsk mu