Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reichwein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
973
Reichwein—Reinken
974
mästare hos Fredrik den store, gifte
sig med Fr. Bendas dotter, grundade
Concerts spirituels i Berlin, företog
resor i Italien, Frankrike och
England, sökte senare förtyska den
italienska operan men blev som
anhängare av franska revolutionen
utvisslad, vistades 1791—93 i London
och Skandinavien, förlorade efter
återkomsten på grund av sin politiska
radikalism vänskapen med Goethe och
Schiller, måste av samma orsak dra
sig tillbaka från sin ställning som
Fredrik Wilhelm II :s
hovkapellmästare, återvände emellertid till Berlin
under dennes efterträdare Fredrik
Wilhelm III, utgav 1805—06
Ber-linische Musicalische Zeitung, flydde
för Napoleon till Königsberg,
anställdes mot sin vilja av Jéröme som
hovkapellmästare i Kassel, drog sig
emellertid snart tillbaka till W’ien och
framlevde sina sista år i närheten av
Halle, där Loewe stod under hans
direkta inflytande. — R. har haft stor
betydelse för det tyska sångspelets
utveckling och är den andra
berlinsko-lans märkligaste komponist. Utom en
stor mängd sånger (Goethe, Schiller,
Klopstock, Claudius m. fl.) har han
skrivit talrika sång- och liederspel av
stor historisk betydelse. Därtill
kommer operor, kantater, symfonier,
uvertyrer, pianokonserter, kammarmusik
och pianosonater. Icke mindre var
hans betydelse som
musikskriftställare, särskilt i hans mot Burney
polemiserande brev. — L i 11.: W. Pauli,
J. Fr. R., Lebeni und Lieder (1903), C.
Lange, R. (1902), P. Sieber, R. als
Mu-sikästhetiker (diss. 1929), F. Flössner,
Beiträge zur R.-Forschung (diss. 1933).
Reichwein, Leopold, f. 16/5
1878, tysk dirigent, har varit
kapellmästare i Karlsruhe, Mannheim,
London och Wien, där han efter Schalk
blev ledare för Gesellschaft für
Musik-freunde och Singverein, blev 1926
generalmusikdirektor i Bochum. R.
gästdirigerade i Stockholms
konsertförening 1927. Han har komponerat
operor, operetter och annan scenmusik.
Reinecke, Carl, 1824—1910, tysk
komponist och pianist, fick hela sin
musikaliska utbildning av sin fader,
gav som 19-åring konserter i
Danmark och Sverige (högt skattad Mo-
zartspelare), var 1846—48 hovpianist
i Köpenhamn, varifrån han flyttade
till Paris, blev 1851
konservatorie-lärare i Köln, 1854 dirigent i Barmen,
1859 universitetsmusikdirektör i
Bres-lau, dirigerade 1860—95
Gewandhaus-konserterna i Leipzig och undervisade
samtidigt i piano och komposition vid
konservatoriet, där han var
studiedirektör 1897—1902. Som komponist
var han akademiker i ordets bästa
mening, hade tagit starka intryck av
Mendelssohn och Schumann men
saknade inte personliga stildrag. Av hans
talrika verk, symfonier, uvertyrer,
konserter (4 för piano samt vardera
1 violin-, violoncell- och harpkonsert),
kammarmusik för olika besättningar,
kantater, konsertarior, sagor
(skol-oratorier), en melodram m. m., hör
man ännu någon gång uvertyren till
operan Manfred. Av intresse är hans
skrifter Zur Wiederbelebung der
Mo-zartschen Klavierkonserte (1891), Die
Beethovenschen Klaviersonat en (2
uppl. 1912), Meister der Tonkunst
(1903) m. fl. — L i 11.: M. Steinitzer,
Das Gewandhaus unter C. R. (1924);
E. Segnitz, C. R. (1900); J. W. von
Wasielewski, C. R. (1893).
Reinholdson, Emil F o 1 k e, f. 27/9
1905, violinist, studerade för Julius
Ruthström vid konservatoriet i
Stockholm 1925—30, är sedan 1930
violinist i Konsertföreningen, sedan 1932
dessutom sekundviolinist i
Stock-holmskvartetten och från 1930 även
medlem av Septiman. R. har gjort sig
fördelaktigt känd som sonatspelare,
bl. a. vid Fylkingens konserter.
Reinken, Jan Adams, 1623—1722,
tysk organist, var elev till H.
*Schei-demann i Leipzig, vilken han
efterträdde som organist i Katarinakyrkan
1663, förband genom sitt långa liv och
verksamhet Sweelincks elever med J.
S. Bach, som han hörde improvisera
1720, varvid han fällde sitt ofta
citerade yttrande: ”Jag trodde, att denna
konst var död, men jag ser, att den
ännu lever genom Er.” R. är i sina
verk en företrädare för den nordtyska
skolans virtuosmässiga orgelkonst.
Verk: Hortus musicus för 2 violiner,
viola och bas (1687, i nytryck av
Riemsdijk i publikationer utgivna av
Föreningen för Nordnederländsk
mu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0495.html