981 Rheinberger—Richter 982 Rheinberger, Joseph, 1839— 1901, tysk komponist f. i Liechtenstein, studerade 1851—54 vid musikskolan i München, dit han kallades som teorilärare 1859 (professor och inspektor 1867), 1877 bayersk hovkapellmästare, adlades 1894 och blev 1899 hedersdoktor i München och Geheimrat. Högromantiker och ändå sin tids kanske främste kontrapunk-tiker förebådar han såväl Max Reger (i sina förträffliga orgel- och kammarmusikverk) som R. Strauss. Han har skrivit 20 orgelsonater och 2 konserter för orgel med orkester, operor, världsliga och andliga kantater, kyrkomusik och värdefull kammarmusik, a cappella-körer för olika besättningar och sånger. — L it t.: H. Grace, The organ works of R. (1925, 2 uppl. 1932), Th. Kroyer, J. R. (i samlingen Kirchenmusik, 1916). Rheinländer, en dans, musikaliskt nära besläktad med schottis, torde ha uppstått vid mitten av 1800-talet, dansades av den svenska allmogen under 1870- och 80-talen under namnet *reel. — L it t.: Lekstugan årg. 2, nr 22. Rhené-Baton [röne'-batå'], (eg. René Baton), f. 5/9 1879, fransk kompositör och dirigent, var elev vid konservatoriet i Paris, var opera- och konsertdirigent på olika ställen i Frankrike tills han 1916 blev ledare för Pasdeloup-konserterna, var bl. a. även kapellmästare vid ryska baletten, har f. ö. ofta gästdirigerat i utlandet (Stockholm 1924). Han har komponerat scenmusik, orkesterverk, konsertanta verk, kammarmusik, pianostycken och sånger. Rhenguldet (Das Rheingold), musikdrama av Wagner till egen text (sv. övers, av Sigrid Elmblad), uppf. f. f. g. i München 22/9 1869, i Stockholm 26/10 1901. R. utgör det inledande dramat i festspelet Nibelungens ring. Ribbing, Maria Magdalena, f. 5/4 1911, österrikisk-svensk konsertsångerska (sopran), gift med Stig R., prisbelönades 1936 vid en internationell sängtävlan i Wien, vilket medförde friplats vid musikakademin i Wien (där hon var elev för Mina Singer-Burian), studerade 1939—41 vid Operaskolan (John Forsell och Gerda Lundequist) och senare för Madame Skilondz. Sedan 1939 har hon ofta framträtt i svensk radio, vid Fylking-ens konserter och som solist med Konsertföreningen i Stockholm (i Mahlers fjärde symfoni) samt i landsorten. Ribbing, Bo Carl S t i g, f. 5/1 1904, pianist, gift med Maria R., har varit lärjunge till bl. a. Gottfrid Boon i Stockholm och Arthur Schnabel i Berlin i piano samt till Hilding Rosenberg och Julius Weisman i Freiburg/B., debuterade 1927, har sedan dess ofta framträtt som solist med orkester, medverkar sedan 1925 i radio företrädesvis som ackompanjatör ochkam-marmusikspelare och konserterade 1939 som Radiotjänsts utbytesartist i Köpenhamn, Hamburg och Paris. Ricerca're [-tcär-] (it.) kallades den för instrument arrangerade och senare även direkt för luta 1. orgel komponerade *motetten. Genom textens bortfall drevs man så småningom å ena sidan till en större koncentration av det tematiska materialet, å den andra till sönderdelning av de underordnade avsnitten i från varandra skilda och mot varandra kontrasterande satser. På detta sätt uppstod dels den entematiska *fugan, dels den flersatsiga kyrkosonatan. R.-n är nära besläktad med den instrumentala *canzona och den engelska *fancy. Richter, Carl Augustin Constan-tin, 1885—1940, operasångare (baryton), var elev till Agnes Edholm 1907 —11, senare för Gillis Bratt och för Vanzo i Milano, debuterade 1911 vid Kungl. Teatern som Amonasro i Aida, fursten i Izeyl och Wolfram i Tann-häuser, var 1915—39 engagerad därstädes. Roller: bl. a. Almaviva i Figaros bröllop, Don Juan, Valentin i Faust, Macbeth, Escamillo i Carmen, Scarpia i Tosca, Sharpless i Madame Butterfly, Marcel i Bohème, Amfortas i Parsifal och Arnljot. Richter, Ernst Friedrich, 1808 —1879, tysk musikteoretiker och pedagog, blev vid grundandet av konservatoriet i Leipzig dess teorilärare, 1868 (efter M. *Hauptmann) Thomas-kantor och professor, komponerade kyrko- och kammarmusik samt sånger, skrev en rad läroböcker i komposi-tionslära, av vilka Harmonielehre