987 Rimskij-Korsakov 988 Knudåge Riisager. penhamns universitet (cand. polit. 1921) musikaliska studier för O. Mailing och. P. Gram samt för A. Roussel i Paris, debuterade 1919 som tonsättare och har sedan framträtt med en rad modernt inriktade verk: 2 symfonier, sinfonietta för biåsinstrument, uvertyrerna Erasmus Montanus och Primavera, orkesterfantasierna Klods-Hans och Fastelavn, orkestersviten Schlaraff enland, sviten I anledning af..., concertino för trumpet och stråkorkester, baletten Benzin, Liten uvertyr för stråkorkester m. m. I sina tidigare verk en modernist av det okynniga slaget, har han på sistone starkt modifierat sina uttrycksmedel. ”Ur de ofta gamängartade experimenten har utgått en klar, kvick, smidig stil som är komprimerat vital, men får behärskat artistiska uttryck och därför verkar starkare” (C. Berg i Dagens Nyheter 23/4 1944). Rimskij-Ko'rsakov, Nikol aj Andrejevitj, f. 18/3 1844, d. 21/6 1908, rysk kompositör, var elev vid marinskolan i Petersburg 1856—62, bedrev samtidigt musikstudier och kom i beröring med Balakirev och genom honom med den nyryska skolan. Han företog som officer i ryska flottan en världsomsegling och skrev under denna sin första symfoni op. 1, som var den första ryska symfonin överhuvudtaget. Detta verk uppfördes med framgång efter R.-K:s återkomst 1865 under Balakirevs ledning. Samtidigt med att han 1873 utträdde ur aktiv marintjänst blev han inspektor för den ryska marinmusiken (till 1884). Trots bristande teknisk underbyggnad blev han 1871 professor i instrumentation och komposition vid konservatoriet i Petersburg, underkastade sig själv en grundlig kontrapunktisk skolning (han skrev under åratal en fuga dagligen) och lyckades nå teknisk fulländning inom komposi-tionslärans alla delar. Jämte sin lärarebefattning var han 1879—81 direktör och konsertdirigent för ”musik-friskolan”, 1883—94 underdirektör för hovsångarkapellet i Petersburg och 1886—90 dirigent för de ”ryska symfonikonserterna” i Petersburg, var 1898 dirigent även i Moskva, reste dessutom som gästdirigent i utlandet till Paris 1889 och 1907, till Bryssel 1890 och 1900. — R.-K. har odlat snart sagt alla musikaliska stilarter och former. I sina till inemot ett 20-tal uppgående operor har han med undantag för den historiska operan Tsarbruden (1899) och enaktaren Mozart och Salieri (1898), där han utan bearbetning ordagrant har tonsatt Pusjkins skådespel, uteslutande behandlat ämnen ur den ryska folksagan. Här må av dessa verk endast nämnas de även i utlandet kända Sadko (1897, Stockholm 1934) och Guldtuppen (Le coq d’or, 1908, Berlin 1923). Han har även instrumenterat och bearbetat Dargomysjskijs Sten-gästen (1870), Borodins Prins Igor (1887) samt Mussorgskijs Howant-schina (1882) och Boris Godunov (1892—96). Av hans orkesterverk intar programsymfonin Antar op. 9 (1868, omarb. 1876, 1897 och 1903), sagosviten Scheherazade op. 35 (1888), Capriccio espagnol op. 34 (1886) och uvertyren Rysk påsk (La grande påque russe op. 36, 1888) en framstående plats på den internationella orkesterrepertoaren. Bland övriga orkesterverk må nämnas ytterligare två symfonier, en sinfonietta i a-moll, en uvertyr över ryska temata op. 28, den symfoniska dikten Sadko op. 5 (omarb. 1891), Serbisk fantasi op. 6, Sagor op. 29, preludiet Sur la tombe op. 61 samt sviterna ur operorna Snöflingorna,