991 Ritter—Rodhe 992 Paul Robeson. trädde 1882 i hovkapellet i Meiningen, stannade där så länge Bülow kvarstod som hovkapellmästare och flyttade slutligen 1886 till München, där han lyckades vinna den unge R. Strauss för den nytyska skolans ideologi. R. var en talangfull komponist, som i sina symfoniska dikter förvaltar det Lisztska arvet och överlämnar det till Strauss. Han skrev även två operor Der faule Hans (1885) och Wem die Kronef (1890). I sina sånger står han som en föregångare till Mahler, Wolf, R. Strauss och hela München-gruppen. — Litt.: S. von Hausegger, A. R. (i samlingen Musik 1907). Ritter, Christian, f. ca 1650, d. efter 1725, tysk komponist, var under 1670-talet hovkapellist i Halle, var verksam i Stockholm från 1680, i hovkapellet från 1681, vice kapellmästare 1682, 1683—88 vice kapellmästare och kammarorganist i Dresden, återvände därefter till Stockholm som vice hovkapellmästare och organist till 1699, var från 1704 bosatt i Hamburg. Av hans verk finns 19 nr (kyrkomusik), en klaver svit och en sonatina (toccata) i Andreas Bachs Klavierbüchlein (nytryck av R. Buchmayer 1927), 4 vokalverk, däribland ett dubbelkörigt Tedeum i Preuss. Staatsbibl. i Berlin och en kantat i stadsbibl. i Lüneburg. — Litt.: T. Norlind, Zur Biographie C. R:s (i SbIMG 12, s. 94 ff.), R. Buchmayer, C. R. (i Riemann-Fest-schrift 1909). Rive'rso (it.) anger att en melodi även kan läsas bakifrån (t. ex. vid s. k. kräftkanon). Robert av Normandie (Robert le diable), opera av Meyerbeer, texten av E. Scribe och Germain Delavigne (sv. övers, av Bernhard Crusell), uppf. f. f. g. i Paris 21/11 1831, i Stockholm 10/5 1839. Robeson [råbsön], Paul, f. 1898, nordamerikansk negersångare (basbaryton), ”den svarte Sjaljapin”, tog juridisk examen vid universitetet i Columbia, U. S. A., sjöng i kören vid den metodistkyrka, där hans fader var pastor, debuterade som skådespelare i en talroll, gav sin första konsert 1925 i New York, gjorde 1928 stor succé i London i Kerns Teaterbåten och i Othello, företog 1930 sin första stora europeiska turné och har sedan dess vunnit världsrykte som opera-, konsert-, radio- och filmsångare. R., som själv betecknar sig som natursångare, har vunnit sitt rykte främst genom sitt gripande föredrag av amerikanska negersånger och gamla mexikanska och engelska melodier. Rocco, basparti i Beethovens opera *Fidelio. Rode [rådd], Pierre, 1774—1830, fransk violinist, var elev av Viotti i Paris, där han debuterade 1790, var violinprofessor vid konservatoriet 1795—1803, till 1799 även konsertmästare vid Stora Operan, verkade 1803—08 som soloviolinist i Petersburg, därefter till 1811 åter i Paris, företog ända till 1828 konsertresor över stora delar av Europa. Hans 13 violinkonserter har stort musikaliskt värde och fyller fortfarande en viktig plats i den högre violinundervisningen liksom hans 24 caprices för soloviolin. Han komponerade även konsertanta kvartetter, förträffliga violinduetter m. m. samt var tillsammans med Bail-lot och Kreutzer författare till kon-servatoriets berömda violinskola. — Litt.: H. Ahlgrim, P. R. (diss. ty. 1929), A. Pougin, Notice sur R. (1874). Rodhe, B e n g t, f. 1901, tonsättare, studerade vid konservatoriet i Stock