- Project Runeberg -  Bonniers illustrerade musiklexikon /
995-996

(1946) [MARC] Author: Sven E. Svensson, Erik Noreen - Tema: Reference, Music
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romans ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

995 Romans—Romantiken 996 röst med generalbas. Här har R. lyckats lösa det problem Gustaf Düben föreläde sig i Odae sveticae, att skapa en melodik direkt framsprungen ur den svenska språkmelodin. R. är den förste, som har lyckats frigöra sin monodiska melodik från italienska och tyska melodifloskler och får i detta avseende först i sällskapsvisan vid århundradets slut sin fortsättning. I sina Davidspsalmer står R. på en konstnärlig nivå, som både i fråga om uppfinningens rikedom och fakturens ädelhet kan jämföras med det bästa som har skapats på den andliga monodins område. Av R:s verk, som i manuskript förvaras i Musikaliska akademins bibliotek, i UUB, KB, i Kungl. Teaterns bibliotek och musikhistoriska museet i Stockholm samt i Åbo akademis bibliotek, har i nytryck utgivits violinkonsert i d-moll (1935, bearb. av Hilding Rosenberg), en sinfonia da chiesa F-dur (1935, bearb. av H. Rosenberg), Jubilate för soli, kör och orkester (1938, bearb. av Sven E. Svensson), en sonata a tre för 2 oboer och generalbas (1935 bearb. av H. Rosenberg), 12 sonator för flöjt och generalbas (tryckta 1727, nytryck i bearb. av Patrik Vretblad). Dessutom har en rad av psalmförtoningarna utgivits för en röst och piano separat av P. Vretblad, som även har utgivit ett utdrag för liten besättning ur den s. k. Drottningsholmsmusiken, en 24-satsig svit för orkester komponerad till Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas biläger 1744 (1934). Sistnämnda verk har utgivits genom ABF:s försorg; de övriga större verken genom Gunnar Wennerbergssällskapet och Svenska samfundet för musikforskning. R. har skrivit 15, därav 13 bevarade större tillfällighetsverk för orkester 1. kör och orkester (bland dessa den ovannämnda Drottningholmsmusiken och en 45-satsig serenad för en fest hos ryske ministern greve Gollowin, i utdrag given i radio), 21 sinfonior, 2 sinfonie da chiesa, uvertyr, sviter, concerti grossi, 5 violinkonserter, en konsert för oboe d’amore, triosonator, flöjtsonator, en svensk mässa och 3 kantater för soli, kör och orkester, Davidspsalmer m. m. för en solo stämma med generalbas samt talrika smärre verk. — Litt.: P. Vretblad, J. H. R. (2 bd 1914, med komposi-tionsförteckning); C.-A. Moberg, J. H. R. (SMT årg. 26 1944); Å. Lellky, Ett bidrag till kännedomen om J. H. R:s triosonater (SMT årg. 18 1936). Romans [-a'ngs] (fra. romance, ty. Romanze, spa. romanza), betydde under romantiken en sång av ”romansk” prägel (som motsats till den typiska lieden) 1. instrumental efterbildning därav, t. ex. J. Svendsens violinr., Tjajkovskijs pianor.-er etc.) som litterär form en episk dikt av ridderligromantisk karaktär och har i denna mening upptagits i operan (t. ex. Pedrillos parodiska r. i Mozarts En-leveringen ”Im Mohrenland gefangen war”), förekommer instrumentalt efterbildad t. ex. i Haydns symfoni La reine och i Beethovens r.-er för violin och orkester (op. 40 G-dur, op. 50 F-dur). — L i 11.: J. Storost, Geschich-te der altfranzösischen und provenga-lischen R.-Strophe (1930). Romantiken. Den musikaliska r. är lika litet som den musikaliska barocken någon enhetlig stil art. Den innefattar en hel rad från varandra starkt skilda stilarter, som dock ideologiskt har vissa gemensamma egenskaper, t. ex. förkärleken för det folkliga, det exotiska, det pittoreska, som å ena sidan kan yttra sig i försök till musikalisk skildring av det översinnliga 1. det demoniska, å den andra av en stark realism i de musikaliska uttrycksmedlen. Den utpräglade r. ställer alltid innehållet före formen, vilket i sin tur leder till skapande av sådana fria former som det lilla karaktärsstycket (från Schumann), den symfoniska dikten och programsymfonin (från Berlioz och Liszt). Dylika romantiska drag kan spåras ända tillbaka till ars nova men framträder tydligt hos de italienska madri-galisterna omkr. 1600. Deras romantik var emellertid för tidigt ute, och de musikaliska uttrycksmedel som skapades av Marenzio, Gesualdo, Mon-teverdi m. fl. gick förlorade under barocktiden, som fick andra konstnärliga ideal. Det blev i stället den neapolitanska operaskolan, som genom sin friare dissonansbehandling fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free