Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Romans ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
995
Romans—Romantiken
996
röst med generalbas. Här har R.
lyckats lösa det problem Gustaf Düben
föreläde sig i Odae sveticae, att skapa
en melodik direkt framsprungen ur
den svenska språkmelodin. R. är den
förste, som har lyckats frigöra sin
monodiska melodik från italienska
och tyska melodifloskler och får i
detta avseende först i sällskapsvisan
vid århundradets slut sin
fortsättning. I sina Davidspsalmer står R.
på en konstnärlig nivå, som både i
fråga om uppfinningens rikedom och
fakturens ädelhet kan jämföras med
det bästa som har skapats på den
andliga monodins område.
Av R:s verk, som i manuskript
förvaras i Musikaliska akademins
bibliotek, i UUB, KB, i Kungl. Teaterns
bibliotek och musikhistoriska museet
i Stockholm samt i Åbo akademis
bibliotek, har i nytryck utgivits
violinkonsert i d-moll (1935, bearb. av
Hilding Rosenberg), en sinfonia da
chiesa F-dur (1935, bearb. av H.
Rosenberg), Jubilate för soli, kör och
orkester (1938, bearb. av Sven E.
Svensson), en sonata a tre för 2 oboer
och generalbas (1935 bearb. av H.
Rosenberg), 12 sonator för flöjt och
generalbas (tryckta 1727, nytryck i
bearb. av Patrik Vretblad). Dessutom
har en rad av psalmförtoningarna
utgivits för en röst och piano separat
av P. Vretblad, som även har utgivit
ett utdrag för liten besättning ur den
s. k. Drottningsholmsmusiken, en
24-satsig svit för orkester komponerad
till Adolf Fredriks och Lovisa Ulrikas
biläger 1744 (1934). Sistnämnda verk
har utgivits genom ABF:s försorg;
de övriga större verken genom Gunnar
Wennerbergssällskapet och Svenska
samfundet för musikforskning. R. har
skrivit 15, därav 13 bevarade större
tillfällighetsverk för orkester 1. kör
och orkester (bland dessa den
ovannämnda Drottningholmsmusiken och
en 45-satsig serenad för en fest hos
ryske ministern greve Gollowin, i
utdrag given i radio), 21 sinfonior, 2
sinfonie da chiesa, uvertyr, sviter,
concerti grossi, 5 violinkonserter, en
konsert för oboe d’amore, triosonator,
flöjtsonator, en svensk mässa och 3
kantater för soli, kör och orkester,
Davidspsalmer m. m. för en
solo
stämma med generalbas samt talrika
smärre verk. — Litt.: P. Vretblad,
J. H. R. (2 bd 1914, med
komposi-tionsförteckning); C.-A. Moberg, J. H.
R. (SMT årg. 26 1944); Å. Lellky, Ett
bidrag till kännedomen om J. H. R:s
triosonater (SMT årg. 18 1936).
Romans [-a'ngs] (fra. romance, ty.
Romanze, spa. romanza), betydde
under romantiken en sång av ”romansk”
prägel (som motsats till den typiska
lieden) 1. instrumental efterbildning
därav, t. ex. J. Svendsens violinr.,
Tjajkovskijs pianor.-er etc.) som
litterär form en episk dikt av
ridderligromantisk karaktär och har i denna
mening upptagits i operan (t. ex.
Pedrillos parodiska r. i Mozarts
En-leveringen ”Im Mohrenland gefangen
war”), förekommer instrumentalt
efterbildad t. ex. i Haydns symfoni La
reine och i Beethovens r.-er för violin
och orkester (op. 40 G-dur, op. 50
F-dur). — L i 11.: J. Storost,
Geschich-te der altfranzösischen und
provenga-lischen R.-Strophe (1930).
Romantiken. Den musikaliska r.
är lika litet som den musikaliska
barocken någon enhetlig stil art. Den
innefattar en hel rad från varandra
starkt skilda stilarter, som dock
ideologiskt har vissa gemensamma
egenskaper, t. ex. förkärleken för det
folkliga, det exotiska, det pittoreska, som
å ena sidan kan yttra sig i försök till
musikalisk skildring av det
översinnliga 1. det demoniska, å den andra
av en stark realism i de musikaliska
uttrycksmedlen. Den utpräglade r.
ställer alltid innehållet före formen,
vilket i sin tur leder till skapande av
sådana fria former som det lilla
karaktärsstycket (från Schumann),
den symfoniska dikten och
programsymfonin (från Berlioz och Liszt).
Dylika romantiska drag kan spåras
ända tillbaka till ars nova men
framträder tydligt hos de italienska
madri-galisterna omkr. 1600. Deras
romantik var emellertid för tidigt ute, och
de musikaliska uttrycksmedel som
skapades av Marenzio, Gesualdo,
Mon-teverdi m. fl. gick förlorade under
barocktiden, som fick andra
konstnärliga ideal. Det blev i stället den
neapolitanska operaskolan, som genom
sin friare dissonansbehandling fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 21:47:29 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bimuslex/0506.html