1007 Rosenquist—Rossini 1008 Gioacchino Rossini. Detalj av teckning av G. de Sanctis. den underbara Welt ade, ich bin dein müde (i Winterfelds evangelische Kirchengesang II och talrika senare nytryck.) — Litt.: F. Hamel, Die Psalmenkompositionen J. R:s (diss. 1933), A. Horneffer, J. R. (diss., 1898). Rosenquist, Carl Eric, f. 26/6 1906, organist, studerade i Hälsingborg, Leipzig och Stockholm, där han tog sina examina vid konservatoriet 1929 och 1930, är sedan 1930 organist och kantor i Ängelholm. Han har framträtt som orgelspelare bl. a. i Köpenhamn. R. har komponerat kyrko-musikaliska verk för orgel, körverk och solosånger samt har utgivit Handbok i orgelkännedom (1937). Rosenthal, Moriz, f. 1862, studerade från .1877 hos Liszt i Weimar, verkade i Wien (k. k. kammarvirtuos och rumänsk hovpianist), konserte-rade som virtuos sedan sitt 15 levnadsår ända in i sin höga ålderdom, var den av Liszts elever, som stod sin mästares spelsätt närmast. Tillsammans med L. Schütte gav han ut Schule des höheren Klavierspiels och Teclinische Studien bis zur höchsten Vollendung. Rosi'na, den kvinnliga huvudrollen (koloratursopran) i Rossinis opera *Barberaren i Sevilla. Rossi'ni, Gioacchino Antonio, f. 29/2 (enl. egen uppgift 2/3) 1792 i Pesaro (”Svanen från Pesaro”), d. 13/11 1868 i närheten av Paris, växte upp i musikalisk miljö (fadern var valthornist, modern sångerska) och skickades för sångstudier till Bologna (Angelo Tesei), var från 1807 elev vid Liceo filarmonico, där abbé Mattei var hans lärare i komposition. Efter att ha absolverat den enkla kontrapunkten ansågs han kunna nog för att komponera operor. 1810 framträdde han i Venedig med sin första opera La cambiale di matrimonio, som dock slog föga an liksom de under de närmaste två åren följande 8, däribland La scala di seta (Silkesstegen, 1812). Först med Tancredo (1813) vann han en framgång liksom med den följande LHtaliana in Alg er i (1813). De närmaste fyra verken hade växlande lycka, men med den till en av Paesi-ello tidigare tonsatt libretto komponerade Il barbiere di Seviglia (Rom 1816) var hans rykte som Italiens främste operakompositör tryggat (oaktat verket blev utvisslat på premiären av Paesiellos anhängare). Under åren 1815—23 hade R. kontrakt med impressarion Barbaja om två operor om året mot ett årligt gage av 12,000 lire för de av denne drivna teatrarna i Neapel, Milano (La Scala) och Wien. Trots denna massproduktion skapade R. under denna tid en rad verk av bestående värde, bland dem Otello (1816, Neapel), La gazza ladra (Den tjuvaktiga skatan, 1817, La Scala i Milano) och Mosè in Egitto (Moses i Egypten, 1818, Neapel), sedermera omarbetad för Paris under titeln Moise (1827). 1822 inleddes R:s triumftåg genom Europa med en sejour i Wien, där han under en tid kom att helt behärska marknaden. Då den brett anlagda Semiramide (Semiramis, Venedig, 1823) inte slog an i Italien beslöt R. att förlägga sin verksamhet till London (fördraget med Barbaja hade lösts sedan R. 1822 hade gift sig med dennes älskarinna, sångerskan Isabella Colbran). Här lyckades han 1823 under 5 månader på konserter och lektioner förtjäna 10,000 pund, fortsatte emellertid på hösten till Paris, där han övertog ledningen av italienska operan. Efter två år hade dock denna teater ådragit