1011 Roussel—Rubinstein 1012 Albert Koussel. nouveaux signes pour la musique, 1742) inte till något praktiskt resultat. — L it 1.1 A. Jansen, R. als Musiker (1884), A. Pougin, R. musicien (1901), E. Istel, R. als Komponist seiner lyrischen Szene Pygmalion (1901), J. Tiersot, J. J. R. (i Maitres de la musique, 1912). Roussel [rosäTl], Albert Charles Paul, 1869—1937, började som marinofficer (avsked 1894), studerade vid Schola cantorum i Paris för bl. a. Vincent dTndy, verkade 1902—13 själv som kontrapunktlärare vid samma konservatorium. Som tonsättare har han anslutit sig till såväl impressionismen som nyklassicismen och var både stilistiskt och etiskt en förebild för den yngsta franska tonsättar-generationen. Han har komponerat kammarmusik för olika besättningar, orkesterverk (programsymfonin Poème de la forét op. 7, körsymfonin Les évocations op. 15, Pour une fete de printemps op. 22, 1921, en symfoni i B-dui’ op. 23, 1919—21, svit F-dur op. 33, 1926 m. m.), Concert op. 34 (1926), pianokonsert op. 36 (1927), körverk med orkester, baletter, operor m. m. — Lit t.: R. Vuillemin, A. R. (fra. 1919) jämte ett flertal stilkritiska uppsatser. Rozycki [ro/y'tski], Ludomir, f. 6/11 1883, polsk tonsättare, var till 1903 elev av Noskowski vid konservatoriet i Warszawa och 1904—08 av Humperdinck i Berlin, verkade 1908 —12 som operakapellmästare och kon-servatorielärare i Lwöw, därefter i Berlin och sedan 1919 i Warszawa. Nationell romantiker med stark dragning åt impressionismen hör R. till eliten av den äldre generationen av nu levande polska tonsättare. Han har komponerat operor och musikdramer, symfoniska dikter och annan orkestermusik, konsertanta verk för piano och orkester, kammarmusik, pianostycken och sånger. Ruba'to (it., eg. ”rövat”), tempo r., rubbat tempo, ett i förhållande till det stereotypa taktschemat fritt före-dragssätt. R. kan vara konstnärligt berättigat, särskilt i sådana fall, då vår notskrift inte har medel att ange finare rytmiska schatteringar, t. ex. vid musikaliska efterbildningar av det talade språkets rytm. Rubenson, Albert, 1826—1901, tonsättare, studerade vid konservatoriet i Leipzig 1844—48 för *Haupt-mann (kontrapunkt), *Gade (komposition) och *David (violin), fortsatte sina studier för Gade från 1848 i Köpenhamn, var under studietiden i Leipzig violinist i Gewandhaus, blev 1850 altviolinist i hovkapellet i Stockholm, där han även verkade som musikkritiker i Ny tidning för musik och Tidning för teater och musik, som han 1859 redigerade tillsammans med Norman och Fr. Hedberg. Han blev 1872 inspektör för konservatoriet, från 1888 direktör. Under inflytande av Schumann men med medveten anknytning till svensk folkton komponerade han en symfoni C-dur (1859), en stråkkvartett op. 2 F-dur, uvertyrsviter och andra orkesterverk, stråkkvartett F-dur, scenmusik, körverk (Korsfarersang) och sånger. Som chef för konservatoriet blev han av stor betydelse för svensk musikundervisning. — L i 11.: SMT (1897 s. 1, 1901 s. 41). Rubinstein, Anton (von), 1829 -—94, rysk pianist och tonsättare av judisk börd, fick sin första pianoundervisning av modern och från sitt 8:e år av A. Villoing, som förde honom till Paris, där han fick erkännande av bl. a. Liszt, Efter konsert