1013 Rubinstein 1014 resor genom Holland, England, Skandinavien och Tyskland blev han 1844 pä Meyerbeers inrådan jämte sin yngre broder Nikolaj elev hos S. Dehn i Berlin, hos vilken han bedrev allvarliga kompositionsstudier. Efter en konsertresa genom Ungern bosatte han sig 1848 i Petersburg, där storhertiginnan Helene blev hans mecenat. Här skrev han flera ryska operor, av vilka De sibiriska jägarna uppfördes i Weimar under Liszt, reste samma år åter till Tyskland för vidare studier, fick här förläggare för sina verk, konserterade i Paris och London och återvände till Petersburg 1858. Här blev han hovpianist och konsertdirektör, övertog 1850 ledningen av det ryska musiksällskapet, grundade 1862 konservatoriet i Petersburg, vars direktör han var tills han 1867 begav sig ut på nya konsertturnéer, som artade sig till fullkomliga triumftåg genom Europa. 1871— 72 ledde han Wienergesellschaftskon-zerte, reste 1872—73 i Amerika, var 1887—90 direktör för konservatoriet i Petersburg men levde därefter uteslutande som tonsättare och pianist. Han blev kejserligt ryskt statsråd och adlad samt riddare av den preussiska orden Pour le mérite. R. torde jämte Liszt ha varit århundradets störste pianist. Han beskrives som en bländande tekniker och en fascinerande interpret av klassiska och romantiska pianoverk men lär även ha gjort sig skyldig till brutala effekter och kunde stundom förfalla till smaklösheter. Som tonsättare tillhör han liksom Tjajkovskij den ”europeiska” riktningen inom rysk tonkonst, var även här ytterst ojämn, blandade geniala infall med rena trivialiteter, tappade ibland sinnet för stil och form, hamnade i det omåttliga, ja groteska, men kunde också stundom nå upp till romantikens största mästare i fantasi och formfulländning. Hans produktion upptar ett 15-tal operor, av vilka Feramors (Dresden 1863) och Demonen (Petersburg 1875) har överlevt honom. Hans 4 oratorier (Babels torn, Det förlorade paradiset, Moses och Kristus) har knappast överlevt den romantiska tidsåldern; av hans 6 symfonier är den s, k. Oceansymfonin Anton Rubinstein. Teckning av I. Repin. mest känd. Bland hans övriga orkesterverk märkes tonmålningen Russij, fantasin Eroica, sviten op. 119 Essdur och en rad musikaliska karaktärs-bilder (Faust, Iwan IV och Don Quijote) och 4 konsertuvertyrer. Vidare märkes 5 pianokonserter och andra konsertanta verk med orkester, violinkonsert, 2 violoncellkonserter och andra konsertstycken, talrika kammarmusikverk, däribland 3 violinsonater, en violasonat, 2 violon-cellsonater, fem pianotrior, pianokvartett, pianokvintett, 10 stråkkvartetter (däribland ”Sfärernasi harmoni”), stråkkvintett, stråksextett, oktett och en pianokvintett med blåsare. Av hans många pianostycken (däribland 4 sonater) spelas väl numera egentligen endast några av etyderna. Han har även skrivit kadenser till Beethovens konserter och till Mozarts d-moll-konsert. Av en stor mängd sånger sj unges numera enstaka nummer (Es blinkt der T au). Han har även skrivit duetter, körverk a cap-pella och med orkester. Hans skrifter Die Musik und ihre Meister (1892), Erinnerungen aus 50 Jahren (ry. 1892, ty. 2 uppl. 1895), Leitfaden zum Ge-brauch des Pianoforte-Pedals (1896), Gedankenkorb (1897) och Meister des Klaviers (1899) har ett visst tids- och personhistoriskt intresse. — Litt.: J. Fr. Cooke, R., a short biography (1928); J. Glebow, R. i sin musika