1039 Scheidemann—Schering 1040 Intervallen und Geschlechten (1739), Abhandelung vom Ursprung und Alter der Musik (1754), Abhandelung über das Recitativ (1764—65), Ueber die musicalische Composition I (1773). Som tonsättare (konserter för flöjt och för violin, flöjtsonater och annan kammarmusik, sånger, oratorier och kantater) är han mindre märklig. — L it t.: E. Rosenkaimer, S. als Verfasser des Critischen Musi cus (diss. 1923), K. A. Storch, S:s Anschauungen (diss. 1923). Scheidemann, Heinrich, 1596 —1663, tysk organist, var 1613—14 lärjunge till *Sweelinck i Amsterdam, blev 1625 organist i Katharina-kyrkan i Hamburg (lärare till sin efterföljare Reinken). Av hans orgelverk har nytryckts 15 preludier och fugor i M. Seifferts Organum, 2 stycken i F. Dietrichs Geschichte des deutschen Orgelchorals im 17. Jahr-hunderts och en hos K. Straubes Alte Meister des Orgelspiels (Neue Folge, 1929), dessutom klaververk i Buch-mayers samling (Breitkopf & Här-tel). Scheidt, Samuel, 1587—1654, tysk organist, studerade från 1606 hos *Sweelinck i Amsterdam och blev 1609 hovorganist i sin födelsestad Halle (1621 ärkebiskoplig hovkapellmästare). S. var en mycket uppskattad lärare och betraktades som komponist som en av 1600-talets ”tre stora S.” (jämte *Schütz och *Schein). Han har varit av betydelse för utbildningen av såväl orgelkoralen (i variationsform med ovarierad koralmelodi), toccatan och fugan likaväl som för den evangeliska koralvisans flerstämmiga gestaltning, för motetten och koralkantaten. Hans orgelbok Tabulatura nova (I 1624, II 1650 och III 1653) har i nytryck utgivits av Seiffert i DTD I (1892), 2 motetter hos Bärenreiter-Verlag, 2 paduaner hos Nagel, 3 orgelstycken hos Straube etc. En samlingsupplaga är under utgivning av von Mahren-holz. — L it t.: Chr. Mahrenholz, S. S. (1924). Schein, J oh ann Herm ann, 1586—1630, tysk organist, blev, sedan han som föräldralös Sängerknabe hade sjungit i hovkapellet i Dresden och från 1607 bedrivit studier (juridik) i Leipzig, 1613 informator i Weissenfels, 1615 hovkapellmästare i Weimar och 1616 Thomaskantor i Leipzig. I anslutning till Hassler men också till den venetianska skolan har han komponerat talrika körvisor ”In stylo madrigalesco”, skrev också märkliga variationssviter för klaver och annan instrumentalmusik samt för kyrkligt bruk talrika kyrkokonser-ter såväl som enkla koralsättningar med generalbas. En samlingsupplaga av hans verk är redigerad av A. Pryfer (1j00 ff.), som även har givit ut ett urval av 20 profana visor (Breitkopf & Härtel), 6 tyska motetter hos Kallm m. m. — Li 11.-. A. Pryfer, J. H. S. (1895). Scheng se T schen g. Scherchen, Herm ann, f. 21/6 1891, tysk dirigent, började som altviolinist, blev 1914 kapellmästare i Riga (under kriget fånge i Ryssland), har grundat Neue Musikgesellschaft i Berlin 1919 och tidskriften Melos, var under 1920-talet huvuddirigent för musikfesterna i Donaueschingen, har varit dirigent för Konzert-Ve-reins-Orchester i Leipzig, 1922—23 i Frankfurt a/M, från 1923 Collegium musicum, 1928—33 generalmusikdirektor i Königsberg och vid Ostfunk. S. har nedlagt ett betydande arbete för den samtida musiken och måste som ”kulturbolsjevik” 1933 gå i exil. Han har skrivit Lehrbuch des Diri-gierens (1929). Schering, Arnold, 1877—1941, tysk musikforskare, studerade vid universitetet i Berlin och samtidigt vid musikhögskolan (*Joachim i violin, Succo i teori), blev senare Kretschmars elev vid universitetet i Leipzig (dr phil. 1902 på den epokgörande Geschichte des Instrumentalkonserts, 1903, utökad 1905, 2 uppl. 1927), 1907 privatdocent, 1915 a. o. professor, 1909—23 lärare i musikhistoria vid konservatoriet, 1920 ord. professor i Halle, 1928 i Berlin, utgav 1903—06 Zeitschrift für Musikwis-senschaft, från 1904 Baehjahrbuch, där han även var en av de flitigaste medarbetarna. S:s forskningsområde sträcker sig från instrumentalkonsertens till oratoriets historia, från Bach