1041 Scherzando—Schildt 1042 till Beethoven, från musiksociologi till musikestetik. I sistnämnda fack har han även gjort sig känd utanför fackkretsar, särskilt genom sin bestickande Beethoven in neuer Deu-tung (1934 ff.), där han gör gällande, att Beethoven i sina instrumentalverk alltid hade litterära inspirationskällor. Han har även framträtt som komponist (solosonat för violin, Faustmusik m. m.) och författare av musikhistoriska skådespel (Der Tho-maskantor, Bachjahrbuch 1916, även separat, och Der junge Händel, 1918). Scherza'ndo [sk-] (it.) ”skämtande”, även scherzoartad sats, oftast i 2/4-takt. Scherzi'no [sk-] (it.) ”litet scher-zo”, oftast i 2/4-takt. Scherzo [skä'rtså] (it.) ”skämt”, karaktärsstycke med kapriciöst innehåll och snabbt tempo, under 1500-talet vokalt, fr. o. m. 1600-talet alltid instrumentalt. S.-t förekommer i barocksviten, divertimentot och andra profana instrumentalformer, stundom under benämningen capriccio, badi-nage etc., men får sin största betydelse i sonatcykeln (särskilt i symfonin och sonater för större besättning ss. stråkkvartett etc.), där s. fr. o. m. Beethoven ofta ersätter menuetten 1. i undantagsfall uppträder jämte denna. Hos wienklassikerna förekommer s.-t oftast i 3-takt; under förklassisk och romantisk tid har det stundom även 2-takt. Under romantiken kunde s.-ts skämtsamma karaktär få vika för mystiska, demoniska, ja t. o. m. tragiska stämningar. Jfr G. Becking, Studien zu Beethovens Personalstil I: Das Scherzothema (1921). Schierbeck [/jäT-], Paul, f. 1888, dansk komponist. Efter universitetsstudier blev S. elev hos C. Nielsen, Th. Laub m. fl. 1916 blev han organist vid Skovshoved Kirke samt är lärare i komposition och instrumentation vid Det kgl. danske Musikkonservato-rium. Han har skrivit operan Féte galante och efter Pepuschs manuskript genomkomponerat The beggar’s opera, vidare en symfoni (uruppf. i Göteborg 1922), ett flertal kantater, kammarmusik och sånger. Han är gift med operasångerskan Sylvia S. Arnold Schering. Schikane'der, Johan Emanuel, 1748—1812, teaterdirektör i Wien och författare av libretton till Mozarts Trollflöjten. Enligt senare forskningar torde torde emellertid S., om han över huvud taget har lagt sin hand vid verket, få dela äran med sin skådespelare K. L. G i e s e ke (1761 —1833, sedermera professor i mineralogi i Dublin). — Litt.: E. von Ko-morzynski, E. S. (1901 omtryckt i Altwiener Kalender 1922). Schildknecht, Björn Albert, f. 7/6 1905, tonsättare, elev av Oskar Lindberg i komposition 1922—23 och av Ernst Ellberg vid konservatoriet i Stockholm 1923—25 samt i instrumentation av Nils Grevillius 1925—• 28. Han var 1929—37 kapellmästare vid Dramatiska Teatern och komponerade i denna egenskap scenmusik till ett flertal skådespel. Han har även skrivit en symfoni och andra orkesterverk (Dyning på Danziger Gatt, Lördagskväll m. m.), sånger med orkester samt en rad uppmärksammade melodramer: Pan spelar (Kleen 1926) och Ranjana (Tagore 1926), Dexippos (Rydberg 1932), Ursprunget (Tagore), Ballad från havet (Mörne) och Havet (Ekelund) samt Chrysaetos (Strindberg 1939). Han var statens tonsättarstipendiat 1926 —40. Schildt, Melchior, 1593—1667, tysk organist (av gammal organist-