1051 Scholander—Schröder-Devrient 1052 tydelse för fransk musikkultur under det nya århundradet. — Litt.: V. dTndy m, fl., La Schola cantorum, son histoire depuis sa fondation jus-qu’en 1925 (1927). Jfr även R. Rollands uppsats om V. dTndy i Några tonkonstens mästare i våra dagar (sv. övers. 1919). Scholander, Sven, 1860—1936, vissångare, utbildade sig först till skulptör. Sina visaftnar började han under 1890-talet och nådde snart stor popularitet utom i Skandinavien även i Tyskland, Frankrike, Holland, England, Ryssland och Österrike. Som Bellmanssångare till luta har han blivit förebilden för generationer av senare vissångare. Han var även en lycklig viskomponist. — Litt.: S. (i SMT 1/2 1894). Schostakowitsch se Sjosta-k o v i t j. Schottis, dans i 2/4-takt och måttligt tempo (ungefär som den tjeckiska polskan). Schrammelkvartett, besättning för populär wienmusik, består av 2 violiner, gitarr och dragspel (ursprungligen klarinett), har sitt namn efter den populäre kapellmästaren Johann Schrammel (1850— 93). Schreker, Franz, 1878—1934, österrikisk tonsättare av judisk börd, studerade för Robert Fuchs i Wien, grundade därstädes 1911 den filharmoniska kören, vars ledare han blev, var 1911—20 kompositionslärare vid musikakademin i Wien och blev 1920 direktör för musikhögskolan i Berlin. ”1 F. S: s operor förbinder sig beräknande teatraliskt hantverk med erotisk symbolism. Der fernc Klang (1912) är hans första, Der Schmied von Gent (1932) hans sista och Die Gezeichneten (1918) hans bekantaste verk, överallt fängslar tonsättaren genom trollmakten av en i förvirrande färger gnistrande orkester och genom en ytterst tjusande, *polytonalt upplagd harmonik” (E. Kroll i At-lantisbuch der Musik). Bland S:s övriga operor må nämnas Das Spiel-werk (1913), Der Scliatzgräber (1920), Irrelohe (1924), Der singende Teufel (1928) och Christophorus (1932). Därtill kommer pantomimen Der Geburtstag der Infantin (1908) samt en rad andra orkesterverk (uvertyren Ekkehard op. 12, Romantische Suite, 1903, Phantastische Ouverture, s. å., dansallegorin Der Wind, 1908, dansspelet Rokoko, s. å., m. m.), sånger med piano och med orkester, körverk o. a. — L i 11.: J. Kapp, F. S. (ty. 1921), R. St. Hoffmann, F. S. (ty. 1921), P. Bekker, F. S. (ty. 1919), F. X. Bayerl, F. S:s Operii-werke (diss. 1928}. Schröder, Christian, f. 31/8 1886, operettsångare (tenor), debuterade 1907 hos Ranft på Oscarsteatern, flyttade med honom till Vasa-teatern, var 1932—33 anställd vid Odéonteatern och 1935—36 åter vid Oscarsteatern och har dessutom gästspelat i Norge och Finland. Han har även varit ledare för en operettavdelning i Folkets parker 1924—40. Roller: Hubert i Kyska Susanna, Kaje-tan i Zigenarkärlek, Rosillon och S:t Brioche i Den glada änkan, Fairfax i Geishan, Pepi och Franz i Kejsarinnan, Boni i Csärdåsfurstinnan, Or-lofsky i Läderlappen, Celestin i Lilla helgonet m. fl. Gift 1909 med Torborg S. Schröder, Torborg Thekla Eugenia, f. Kjellander, f. 14/11 1886, operettsångerska (sopran), har varit elev till Oscar Lejdström, Gillis Bratt och Agnes Ekholm, debuterade 1909 hos Salmson på Operetteatern och uppträdde 1910—11 i Finland bl. a. som Suzuki i Madame Butterfly, O Mimosa San i Geishan, Angèle i Greven av Luxemburg och Obeliska i Trollkarlen vid Nilen. 1913—20 uppträdde hon tidvis på Oscarsteatern bl. a. som Grevinnan Fuchs i Kejsarinnan och Katisha i Mikadon. Hon har även framträtt som konsertsångerska. Gift 1909 med Christian Schröder. Schröder-Devrient,Wilhelmine, 1804—1860, tysk operasångerska (sopran), debuterade som Pamina i Trollflöjten 1821, blev berömd genom sin Fidelio 1822, var 1823—47 engagerad vid operan i Dresden, deltog 1849 i majupproret och utvisades på denna grund från Dresden och framträdde senare med framgång som ro-manssångerska. S.-D. lär ha varit mera betydande som skådespelerska