1057 Schubert 1058 Franz Schubert. Målning av W. A. Rieder. Wien, Städt. Samml. nen, 1823, uppf. f. f. g. i Wien 1861). Bättre har hans kyrkomusik (6 romerska och en tysk mässa, 5 Salve Regina, 2 Stabat mater m. m.) stått sig liksom hans övriga körverk. Av de nio symfonierna lever de i c-moll (den ”tragiska”), B-dur, h-moll (den ofullbordade, f. f. g. 1865) och C-dur (upptäckt 1838 av Schumann hos S:s broder Ferdinand); en ”Gasteiner Sin- fonie” är försvunnen. Av uvertyrerna spelas Rosamunda (ursprungligen till operan Die Zauberharfe). Bland de 14 stråkkvartetterna tillhör de redan nämnda i a-moll op. 29, d-moll (postum) och G-dur op. 161 standardrepertoaren liksom de båda pianotriorna (jämte Notturno op. 148), stråkkvintetten C-dur op. 163, oktetten (str.-kvart. med kontrabas, klarinett, horn 34. — Musiklexikon.