1059 Schuch—Schumann 1060 Clara Schumann. Litogr. 1832 av E. Fechner. och fagott) op. 166, Forellkvintetten (med piano och k.-bas), duo op. 162 och sonatinerna för violin och piano op. 137 samt smärre verk för samma besättning, pianokvartetten (adagio och rondo) jämte annan kammarmusik. Bland verken för piano märkes främst 10 fullbordade sonater, Wan-derer-fantasi, moments musicaux op. 94, 8 impromptus op. 90 och 142 samt talrika fyrhändiga kompositioner. Av de 603 tryckta sångerna (samlings-uppl. 10 bd utg. av Mandyczewski, 7 bd hos Peters utg. av Friedländer) märkes främst de ovan nämnda cyklerna samt ytterligare Erlkönig, Die Forelle, Ave Maria, Der T od und das Mädchen, 2 Ständchen, Du bist die Ruh etc. — Litt.: Grundläggande för kännedomen om S:s liv är O. E. Deutsch och L. Scheibler, F. S., die Dokumente seines Lebens (bd I och II, 1913, forts, i förbered, av W. Kahl och G. Kinsky); M. Friedländer, Beitr. zu einer Biogr. S:s (1887); W. Dahms, S. (1912). På svenska har utkommit A. Hillman, F. S. (1922) och F. Törnblom, S. (1939). Schuch, Ernst (von), 1846—-1914, österrikisk dirigent, var från 1867 kapellmästare vid teatrarna i bl. a. Breslau, Würzburg, Graz, Basel, från 1873 vid operan i Dresden (från 1882 förste kapellmästare, 1889 generalmusikdirektör, 1899 Geheimer Hof-rat, 1897 adlad av österrikiske kej saren), var en av sin tids största operadirigenter, särskilt berömd för sina instuderingar av R. Strauss’ operor. — Litt.: P. Sakolowsky, E. S. (1901). Schulz, Johann Abraham Peter, 1747—1800, tysk komponist, elev av *Kirnberger i Berlin, var, efter verksamhet som musiklärare och kapellmästare i Posen, Berlin och Rheins-berg, 1787—95 hovkapellmästare i Köpenhamn. S. har haft stor betydelse för den tyska visans utveckling från odestil och till på en gång hög-litterär och folklig liedstil. Av hans talrika lieder har 25 utgivits i nytryck av Engelke och 12 i Fr. Jödes Frau Musica. Han skrev även operor (tyska och danska), melodramer och annan scenmusik, klaver stycken (däribland en sonat) m. m. samt skrev en rad från lärdomshistorisk synpunkt värdefulla teoretiska arbeten. — Litt.: O. Riess1, S:s Leben (SbIMG årg. 15), C. Klunger, S:s Lieder im Volkston (diss. 1909). Schumann, Clara, 1819—1896, pianist och komponist, dotter till den märklige pianopedagogen Friedr. *Wieck och från 1840 R. S:s maka. Hon var en av sin tids största pianister (framträdde redan som 10-åring), förvärvade genom påverkan av Robert S. en föredragskonst, som för generationer av pianister blev mönstergill särskilt vid tolkningen av Beethoven, Schumann, Chopin och Brahms, med vilken hon uppehöll nära personliga och konstnärliga förbindelser. Som änka (1856) drog hon sig tillbaka till Berlin men tog så småningom åter upp sin virtuosverksamhet och var under många år en eftersökt pedagog. Hon bodde från 1863 vid Baden-Baden och var 1878—92 konservatorielärare i Frankfurt a/M. Som komponist stod hon under R. S:s och Brahms’ inflytande och efterlämnade en pianokonsert, en pianotrio, variationer, preludier och fugor, smärre pianostycken och sånger. Hon skrev också kadenser till Beethovens c-moll- och G-dur konserter samt till Mozarts d-moll-konsert, gav ut Czernys 500 fingerövningar och reviderade samlingsupp-lagan av R. S:s verk samt publicerade R. S:s ungdomsbrev. Hennes brevväx