1071 Schönberg 1072 halvår hovkapellmästare i Hannover men tillbragte åren 1642—45 åter i Köpenhamn. Trots svåra yttre omständigheter — redan 1625 förlorade han efter få års äktenskap sin maka, även hans båda döttrar gick bort långt före honom, han led under många år före sin död svårt av gikt — bevarade han till slutet sin skapande förmåga. Han hörde liksom Haydn, Franck och Verdi till de musiker, som utvecklades ända in i ålderdomen. Han upptog och omsmälte under hela sitt liv nya musikaliska intryck men bevarade trots dessa yttre inflytanden (från studieåren i Venedig Gabrieli och de italienska madrigalisterna, från den senare italienska resan Monteverdi och den venetianska operaskolan, dessemellan Michael Praetorius, sydtysk orgelkonst etc.) sin personliga egenart. Han skrev den första tyska operan, Daphne, till Rinuccinis bekanta text i tysk översättning (uppf. 1627), baletten Orpheus und Euridice (1638, musiken icke bevarad), Sieben Worte Christi am Kreuz, Die Historia des Leidens und St erbens unseres Heylan-des Jesu Christi (4 passioner efter Matteus, Markus, Lukas och Johannes), Historia der fröhlichen und sieg-reichen Auferstehung unsers ein-zigen Erlösers und Seligmachers Jesu Christi (tryckt 1623) och juloratoriet Historia von der freuden- und gnaden-reichen Geburt Gottes und seinen Sohns (tryckt 1664, var försvunnen så när som på evangelistpartiet till 1908, då Arnold Schering fann det fullständiga materialet i UUB). Bland de talrika samlingarna för olika besättningar må nämnas II primo libro dei madrigali (1611, 18 5-st. madri-galer jämte en 8-st. dialog), Psalmen Davids sampt etlichen Motetten und Konzerten mit 8 und mehr Stimmen nebenst anderen zwei Kapellen, dass dero etliche auf 3 und 4 Chor nach Beliebung gebraucht werden können med generalbas (1619), Psalm 133 Siehe wie fein för 8 stämmor (1619), Cantiones sacrae 4 voc. cum basso ad or g. (1625), Psalmen Davids deutsch durch Cornelium Beckern in 4 Stimmen gestellt (strofiska körvisor 1628, 1640,1661,1667 och 1712), Symphoniae sacrae (3 å 6 st., 1629), Kleine geist-lichc Konzerte mitl—5Stimmen (2bd 1636 och 1639), Musikalische Exequien (1636), Symphoniarum sacrarum II pars (3—5 st. 1647, 5—8 st. 1650), 12 geistliche Gesänge mit vier Stimmen für kleinere Kantor ien (1657), En novus Elysiis succedit (3-köriga motetter) och talrika fristående mo-tetter, madrigaler, arior och körvisor. — En kritisk samlingsupplaga av S: s verk i 16 bd utkom under Ph. Spittas redaktion 1885—94 hos Breitkopf & Härtel. Ett första supplementband utkom 1909 och ett andra 1927 (Heinrich Spitta). Praktiska upplagor har utkommit redigerade av A. Mendels-sohn, för sin tid utmärkta men numera ersatta av historiskt riktigare editioner, t. ex. av G. Schumann, Birt-ncr, K. Thomas m. fl. S. var den förste monodisten utanför Italien. Men han nöjde sig inte med att flytta över de ur det italienska språket framvuxna melodityperna till tyska. Han blev skaparen av en tysk monodisk stil, direkt framsprungen ur det tyska språkets egen melodi. Han var inte bara den störste tyske musikdramatikern före Händel utan en av de största överhuvud taget. Denna läggning gör sig gällande särskilt i de oratorieartade verken (passionerna) men framträder även i mo-tetterna och madrigalerna. Med ofta ytterst små medel karakteriserar han personer och händelser. Utan att någonsin förfalla till grov realism ger lian uttryck åt alla mänskliga känslor, från ångest och fruktan till innerlig glädje och förtröstan. Lit t.: Fr. Spitta, H. S., ein Meis-ter der musica sacra (1925); A. Pirro, S. (fra. 2 uppl. 1924); E. H. Müller, H. S. (ty. 1925); E. J. Moser, II. S. (1936). Schönberg, A r n o 1 d, f. 13/9 1874, österrikisk komponist av judisk börd, var från början autodidakt och från 1894 elev till A. von Zemlinsky i Wien, undervisade på R. Strauss’ rekommendation 1901—03 vid Sterns konservatorium i Berlin, verkade sedan åter i Wien som privatlärare och instrumentatör av operetter tills han 1910 blev lärare i komposition vid