1077 Seashore—Sekvens 1078 Seashore [si'/år], CarlEmil, f. 28/1 1866, svensk-amerikansk musikpsykolog, blev 1895 dr phil. vid universitetet i Yale, 1902 professor vid universitetet i lowa, har publicerat en rad märkliga undersökningar på musikpsykologiskt område. — Litt.: Wilhelm Sjöstrand, Undersökningar rörande den musikaliska begåvningen (STM 1939). Sebastiano, (bas-)barytonparti i d’Alberts opera *Låglandet. Sec [säck] (fra.) ”kort”. Secco (it.) ”kort” se R e c i t a t i v. Sechter, Simon, 1788—1867, österrikisk teoretiker, var elev hos bl. a. Kozelusch i Wien, från 1811 musiklärare vid blindinstitutet därstädes, från 1824 hovorganist och från 1851 professor i komposition vid konservatoriet. S. torde ha varit en utomordentligt metodisk pedagog. Han hade stort anseende i Wien — Schubert anmälde sig kort före sin död som kontrapunktelev hos honom — och bland hans elever må nämnas A. Bruckner. Hans avhandling Die Grundsätze der musikalischen Komposition (3 bd 1853—54) har haft betydelse ända in i vår tid (den bildar den teoretiska utgångspunkten för såväl E. Kurts undersökningar på harmonikens område som för A. Schönbergs Harmonie-lehre). Han komponerade en komisk opera, kammarmusik (däribland 2 stråkkvartetter), pianostycken och andliga verk i a cappella-stil. — Litt.: C. F. Pohl, S. S. (1868), G. Capelien, Ist das System S. S:s ein geeigneter Ausgangspunkt für die Wagnerforschung? (1902). Seconda volta, 2 : d a volta (it.) ”andra gången” (vid repris). Segno [sä'nnjå] (it.) ”tecken”, tecknas få. Sego'via, Andrés, f. 1894, spansk gitarrist (”gitarrens Paganini”), studerade vid musikinstitutet i Granada, där han debuterade vid början av* 1920-talet. Under sina många konsertresor i Europa och Amerika har han besökt Sverige fyra gånger. Hans spel utmärkes av en förbluffande teknisk skicklighet förenad med en ovanlig stilkänsla och en rytmisk balans, som i detta avseende ställer honom vid sidan av Fritz Kreisler. Segue (it.) ”följer”, anger i nottext, att fortsättningen skall utföras likadant som början. Seguidilla [-di'lja] (sp.), spansk dans, musikaliskt besläktad med bo-lero (3/t- 1. 3/s-takt) men har snabbare tempo, förekommer bl. a. i Bizets Carmen. Sehlmark, Signhild Margit, f. 21/9 1909, operasångerska (mezzo), har studerat för Augustin Kock, Cap-piani i London, Sutter-Kottlar i Berlin, Gutheil-Schoder i Salzburg och Britta von Vegesack i Stockholm. 1931—33 var hon Kristina Nilsson-stipendiat. Hon är sedan 1937 anställd vid Kungl. Teatern, där hon framträtt i roller som Orpheus i Glucks opera, Filip jewna i Eugen Onegin, Modern i Ilans och Greta, Niclaus i Hoffmanns äventyr m. fl. Seku'nd (fr. lat. secundus) andra (tonen, intervallet). Stor s. = heltons-steget, t. ex. c—d, liten s. = led-tonssteget, t. ex. h—c, överstigande s. = heltonssteg + kroma-tiskt halvtonssteg, t. ex. c—diss, förminskad s., t. ex. ciss—dess kan i *tempererad stämning *enharmo-niskt förväxlas till enklang, i *pytha-goreisk stämning är den höjda tonen ett pythagoreiskt *komma högre än den sänkta. Sekund- 1. sekundkvartsext-ackord kallas i generalbasläran sep-timackordets tredje omvändning, som är uppbyggd av sekund, kvart och sext från grundtonen uppåt räknat, t. ex. f-g-h-d: Sekvens 1 (av lat. sequi följa), upprepningar av ett motiv 1. annat kortare melodiavsnitt på andra steg uppåt 1. nedåt, oftast på sekundavstånd men även på ters- och längre avstånd. S. var ett viktigt formbyggande element i barockmusiken, kan vara av god verkan även i andra stilarter men kan lätt leda till missbruk