1125 Språngton—Stamitz 1126 1821 (jfr de utmärkta varandra kompletterande karakteristikerna av E. T. A. Hoffmann Der Freischütz och Nachträgliche Bemerkungen über S:s Oper Olympia [nytryckt i Musika-lische Novellen und Aufsätze pä [-Insel-Verlag],-] {+Insel- Verlag],+} där han ger de båda av honom högt beundrade mästarna full rättvisa). — Litt.: Ch. Bouvet, S. (fra. 1930), K. Schubert, S:s Ita-lienische Schule (diss. 1932) jämte talrika specialuppsatser. Språngton, språngvis inträdande *växelton kan även tydas ss. oförberedd *förhållning. S. uppträder oftast på betonad taktdel. Spöktrion, Geistertrio, populär benämning på Beethovens pianotrio D-dur op. 70 nr 1, tryckt 1809. Stabat mater dolorosa (lat., ”modern sörjande stod” [vid korset]), sekvens av franciskanermunken fra Jacopone da Todi (d. 1306), sjunges ännu inom katolska kyrkan fredagen före palmsöndagen, vid Marie sju smärtors fest och på tredje söndagen i september, har tonsatts för kör a cappella av *Josquin Desprez, Pales-trina och många andra samt för soli, kör och orkester av Steffani, Pergo-lesi, Rossini, Dvorak m. fl. Stacca'to, förk. stacc. (it.) ”avskilt”, avstött, angives i notskrift genom ......ovanföi* 1. under noterna. Vid stråkinstrumentspel skiljer man mellan olika arter och grader av s.: martellato (hamrat), spiccato (studsande 1. lyftade stråk), saltato, sal-tando 1. flygande spiccato (flera spic-cati i samma stråk), virtuos-staccato (flera martellati i samma stråk). Staden, Jo hann, 1581—1634, tysk organist och komponist i Nürnberg, där han — sedan han 1604—16 varit hovorganist i Kulmbach-Bay-reuth —• 1616 blev organist vid Spi-tal, senare vid S:t Lorenz och från 1618 vid S:t Sebaldus, den viktigaste Nürnberg-komponisten efter Hassler. Ett urval av hans motetter, arior och danser är nytryckta i DTB 7,1 och 8,1 jämte biografi och bibliografi av E. Schmitz. Hans son Sigmund T h e o f i 1, 1607—55, efterträdde fadern som organist vid S: t Sebaldus, var frän 1635 även ”Stadtpfeifer” i Nürnberg, komponerade sångspelet Seelewig, den äldsta bevarade tyska operan (nytryckt i partitur i Monats-hefte für Musikgeschichte årg. 13), Seelenmusik trostreicher Lieder (1644) m. m. Urval av hans sånger har utgivits i nytryck i Handbuch der deutschen evangelischen Kirchenmu- Sprängtoner (x). sik och i Das staatliche Jugendlieder-buch, av danser på förlag Nagel. — Litt.: E. Schmitz (i Liliencron-fest-schrift 1910). Stainer, J akob, 1621—1683, violinbyggare i Tyrolen, arbetade som vandrande gesäll på bröderna *Ama-tis verkstad i Cremona. Stall (ty. Steg, it. ponticello ”liten bro”), på stränginstrument det av hårt trä skurna stöd, som förmedlar strängarnas vibrationer till resonansbotten. Stamitz, J oh ann, 1717—1757, böhmisk violinist och komponist, gjorde sig först bemärkt som violinist vid Karl VII:s kröning i Frankfurt a/M 1742, kallades 1745 till Mannheim som konsertmästare och Kammermu-sikdirektor. Hovkapellet i Mannheim nådde under hans tid stort rykte genom sitt utomordentliga samspel. S. var den förste, som lyckades åstadkomma ett organiserat orkestercre-scendo. Ännu större betydelse fick han som en av skaparna av den nya instrumentalstilen. Den kontrasterande episod i sonatformen som hos hans samtida endast är antydd, antar hos S. formen av ett helt kontrasterande tema, sinfonian blir hos honom symfoni. Han hade därmed jämnat vägen för den klassiska stilen främst i Wien (Monn, Wagenseil, Haydn, Ditters-dorf m. fl.), i Mannheim (F. X. Rich-