1157 Struve—Stämföringsregler 1158 Delphin S. (1601—94, Schütz’ vän), som han biträdde redan som 12-åring, blev 1661 konsertmästare i Celle och 1665 i Hannover, 1678 kapellmästare i Hamburg, skrev där en rad operor till tysk text, kallades 1682 till kammarkomponist vid hovet i Hannover, vistades på tjänstens vägnar i Rom, där han kom i beröring med *Corelli (som enligt S:s egen utsago skall ha yttrat: Om jag är Arcangelo måste du kallas Arcodiavolo), gjorde stor lycka även inför kejsaren i Wien, verkade från 1688 som vicekapellmästare i Dresden, från 1693 förste hovkapellmästare. Han komponerade många operor, oratorier och arior, kammarmusik för olika besättningar (en 3-stämmig och en 6-stämmig sonata i UUB), orgelverk (därav 5 fugerade capricci tryckta i DTÖ 13,2, felaktigt betecknade som komponerade av G. Reuter sen.). — Litt.: F. Berend, N. A. S. (diss. 1913), A. Moser (Ge-schichte des Violinspiels, 1923, s. 109 ff.). Struve, Jacob Bernhard, 1767—1826, organist och tonsättare, var under 1780-talet student i Upsala, blev senare doktor (naturvetenskap) i Kiel, studerade komposition för A. Gyrowetz i Wien, blev organist vid tyska kyrkan i Norrköping och verkade från 1816 som musiklärare i Stockholm. I wienklassisk stil komponerade han en symfoni Ess-dur (i Mus. sällsk:s bibi., Norrköping), scenmusik med uvertyrer, 5 stråkkvartetter (d-moll, G-dur, c-moll, e-moll och Ess-dur), 2 stråkkvintetter (F-dur och D-dur), pianostycken m. m. (i Musikaliska akademins bibliotek). — Litt.: Stig Walin, Beitr. zur Gesch. der schwed. Sinfonik (diss. 1941, s. 288 ff., 392 ff.), C. Nisser, Svensk instrumentalkomposition 1780—1830 (1943, s. 364 ff.). Stråkkvartett, den viktigaste av alla kammarmusikensembletyper, nästan alltid 2 violiner, altviolin och vio-loncell, även sonatcykel för s.-besätt-ning. S.-er har skrivits av de flesta av de stora mästarna fr. o. m. Haydn. Jfr K a m m a r m u s i k. Stråkkvintett, ensemble för stråkinstrument, oftast 2 violiner, 2 alt violiner och violoncell (Mozart, Beethoven, Brahms, Reger m. fl.), stundom även med två violoncel ler (Boccherini, Schubert o. a.), även sonatcykel för s.-besättning. Jfr Kammarmusik. Stränglåda, på stråkinstrument den lådformiga fördjupning (ovanför halsen), som tjänar till fäste för skruvarna, omkring vilka de övre strängändarna är lindade. Strömblad, Erik Valdemar, f. 28/1 1892, fagottist, blev 1908 elev vid kon-servatoriet i Stockholm (Oskar Brun-zell), var 1914—19 anställd vid Konsertföreningen och tillhör sedan 1919 Hovkapellet (1928 förste fagottist). Sedan 1928 är han lärare i fagott vid Musikhögskolan. Som solist har S. framträtt med Konsertföreningen i Stockholm, vid Akademiska kapellet i Upsala och vid flera andra av landsortens orkesterföreningar samt i radio. Han har deltagit i turnéer med Kjellströmskvartetten och medverkat i andra kammarmusikensembler. Stumpf, Karl, 1848—1936, tysk musikpsykolog, studerade juridik, naturvetenskap, filosofi och teologi i Würzburg och Göttingen, där han 1870 blev docent i filosofi, kallades 1873 till ord. professor i Würzburg, 1879 i Prag, 1884 i Halle a. d./S, 1889 i München och 1893 i Berlin, där han verkade till 1928. Hans viktigaste arbete är Tonpsychologie (I 1883, II 1890), varigenom han skapade ett helt nytt vetenskapsgebit, där han har fått efterföljare bland generationer av vetenskapsmän. I sina senare arbeten har han berört från varandra så vitt skilda områden som fysikalisk akustik, språkfysiologi och jämförande musikforskning, dock alltid från tonpsykologisk utgångspunkt. — Litt.: E. Schumann (i Ar-chiv für Musikwissenschaft årg. 5, s. 172). Stål, Fanny, 1822—1889, pianist, var den enda svenska Chopin-eleven, konserterade med framgång under 1850- och 60-talen. Stämföringsregler. För att ackorden i en *homofon sats skall kunna rätt uppfattas i sitt sammanhang