1195 Tangent—Tarp 1196 Sergei Ivanovitj Tanejev. ojämförligt främste av alla ryska mästare. Han skrev 4 symfonier (jämte 3 i manuskript), uvertyrer och andra orkesterverk, 6 stråkkvartetter, 2 stråkkvintetter, 2 stråktrior, 2 pianotrior, pianokvartett och pianokvintett, en opera, kantater och andra körverk samt sånger. Av utomordentligt värde för den ryska musikundervisningen är hans läroböcker: Om imiterande kontrapunkt i sträng stil (2 bd 1909) och Läran om kanon (1929), tyvärr endast på ryska. — Litt.: W. Jakovlev, S. I. T. (ry. 1927), K. A. Kusnetzov, minnesskrift över T. med bibliografi (ry. 1925), H. Mersmann (i Kammermu-sik 4, s. 12 ff.). Tangent (av lat. t ang er e ”vidröra”, fra. touche, eng. key, ty.Taste), den elfenbensklädda träplatta, som på t.-instrument utlöser tonen, på orgel, harmonium 1. dragspel genom att öppna luftventilen till en 1. flera pipor 1. stämmor, på piano, cembalo och klavikord genom att låta klubban, stiftet 1. stallet beröra strängen (på nyckelharpa och vielle har t.-en dock endast till uppgift att förkorta strängen). T. kallas på klavikordet det lilla stall, som anslår och avdelar strängen. Tangentinstrument se Klaver-instrument. Andra t. är t. ex. dragspel, nyckelharpa och vielle samt klaviaturharmonika (glasharmonika), celesta, klockspel etc. Tango, sydamerikansk dans i 2/4-takt och måttligt tempo (J=ca 76), är rytmiskt besläktad med den spanskkubanska *habaneran, kom som modedans till Europa ca 1911 och behåller fortfarande sin popularitet. T. utföres här oftast i emsemblebesättning med stråkinstrument, gitarr och dragspel. Tango, Egisto, f. ca 1876, italiensk dirigent, studerade vid konservatoriet i Neapel, var från 1896 kapellmästare vid olika italienska teatrar (uppförde 1911 Rosenkavaljeren vid Teatro Constanzi i Rom), har senare verkat vid Volksoper i Berlin, kungl. operan i Budapest och Volksoper i Wien och är sedan ca 15 år kapellmästare vid Det kongelige Ka-pel i Köpenhamn. Tannhäuser, opera av Wagner till egen text (sv. övers, av Frans Hedberg), uppf. f. f. g. i Dresden 19/10 1845, i Stockholm 4/12 1878; 1/1 1944 spelad 384 ggr i Stockholm. Tapto, militär tystnadssignal på kvällen (urspr. signal att tappen skulle sättas i tunnan). Tarantella (it., enligt gammal tradition av tarantel, en spindel, vars bett sades göra människor galna; ordet kan också möjligen härledas av Tarant, en stad i Syditalien), neapoli-tansk dans i 6/8-takt och snabbt tempo ( J. — ca 152), är besläktad med gigue och saltarello, i idealiserad form ofta använd som instrumentalstycke i virtuosmässig stil (Liszt, Wieniawski m. fl.), hos Rossini som vokalstycke. Tardando (it.) ”dröjande”; tar-d o långsamt. Tärogatö, folkligt ungerskt blås-instrument, tidigare en trätrumpet utan ljudhål för signalartade melodier, numera en träsaxofon, d. v. s. en klarinett med koniskt rör, som blåser över i oktaven. T.-n bygges i B, Ass och Ess-stämning och liar omfånget b—c3 (efter noteringen). Tarp, Svend Erik, f. 1908, dansk tonsättare, har studerat musik-historia vid universitetet och komposition och piano vid konservatoriet i Köpenhamn, företagit studieresor i Tyskland, Österrike och Holland och