1199 Tegnér—Telemann 1200 Georg Philipp Telemann. Detalj av kopparstick efter målning av L. Schneider 1750. ännu Nouvelles soirées de Vienne (över Straussmelodier), Ungarische Zigeunerweisen och andra parafraser samt hans bearbetning av Clementis Gradus ad Parnassum. Hans efterlämnade Technische Studien har utgivits av H. Ehrlich. — Litt.: C. F. Weitzmann, Der letzte der Virtuosen (1868). Tegnér, Alice, f. Sandström, 1864—1943, tonsättare, blev efter studier för H. Berens d. ä., L. Norman, G. Hagg och J. Lindegren musiklärare vid olika skolor i Stockholm och Djursholm, där hon även verkade som organist. Hon har samlat och komponerat ett stort antal barnvisor, av vilka flera nått folkvisans popularitet (Mors lilla Olle, Sov du lilla vide etc.} men även större verk (Kantat vid invigningen av Djursholms folkskola, 1911). För svensk skoisäng och hemmusik verkade hon genom redigering och utgivning av en rad populära sångsamlingar ss. Sjung med oss mamma (många häften), Unga röster, Sjung svenska folk m. fl. — Litt.: M. Pergament, Mästare och mästa-rinna (i Musikmänniskor, 1943). Teike, Karl, 1864—1922, tysk marschkomponist (polis i Potsdam), har skrivit talrika populära marscher, däribland Alte Kameraden, In Treue fest, Telemann, Georg Philipp, 16S1—1767, tysk komponist, skrev vid 12 års ålder en opera i Lully-stil, blev 1704 organist vid Neukirche i Leipzig, hade redan tidigare i uppdrag att en gång var 14 :de dag skriva en komposition för Thomaskyrkan (där vid denna tid Kuhnau var kantor), var berömd för sitt collegium musicum, inom vilken sammanslutning studenterna övade sig i körsång för att medverka vid gudstjänsterna i Neukirche. Han skrev under Leipzig-tiden även flera operor, vilket dock förbjöds honom vid hans utnämning till organist. 1704 blev han också kapellmästare i Sorau, 1708 konsertmästare i Eisenach, 1709 hovkapellmästare. Denna titel jämte en pension behöll han under hela sitt liv, trots att han endast stannade i aktiv tjänst under 4 år. Under denna tid stod han i vänskaplig förbindelse med J. S. Bach (han bar Philipp Emanuel till dopet). 1712 blev han kapellmästare vid Katarinakyrkan i Frankfurt a/M och 1721 stadsmusikdirektör i Hamburg, där han stannade till sin död. T. kallades till Kuhnaus efterträdare som Thomaskantor 1722. Hans avböjande blev orsaken till att J. S. Bach fick platsen. — T. var sin tids mest produktive tonsättare. Han efterlämnade 12 fullständiga kantatårgångar, 44 passioner, 32 kantater vid prästinstallationer, 33 Ilamburger Kapi-tänsmusiken, bestående av vardera en instrumentalsats och ett oratorium, 20 krönings- och invigningskantater, 12 sorgekantater, 13 bröllopskantater, enligt uppgift 600 franska uvertyrer, talrika serenader och oratorier, ca 40 operor m. m., en mängd kammarmusik, däribland 12 violinsonator, 6 violinsviter, 6 triosonator, verk för gamba, flöjt, oboe m. m. med generalbas, sånger och många andra verk. I nytryck har utgivits Sing-, Spiel-und Generalbassübungen (1734, utg. av M. Seiffert 1914), 24 Oden (tillsammans med ovanstående i DTD nr 57), Kleine Fugen für die Orgel (i A. G. Ritters Die Kunst des Orgel-spiels 2), 3 häften klaverfantasier (utg. av M. Seiffert, 2 uppl. 1926), små pianofantasier (utg. av Doflein, Rd. Schott), 3 solokantater (hos Bä-