1239 Treklanger—Trio 1 1240 Tremolo. närmast ovanför en körsoprans omfång (endast en koloratursopran kan sträcka sitt omfång upp i t. o.), tecknas i notskrift: violoncellsonat m. m.), pianostycken och sånger. Treklanger kallas sådana ackordbildningar, som är sammansatta av två på varandra lagda terser. Dit hör dels de båda konsonanta klangerna: durklangen som är sammansatt av stor ters + liten ters uppåt räknat, och mollklangen, sammansatt av stor ters + liten ters nedåt räknat, dels de förminskade och överstigande t.-na sammansatta av två små resp, två stora terser. T.-nas *baslägen kallas *grundläge, *sextackordsläge och *kvartsextackordsläge. Tre'molo (it.) ”darrning”, sönder -delning av en ton i korta tidsvärden, är i violinlitteraturen belagd redan 1617 (hos B. Marini), i operaorkestern från 1624 (i Monteverdis Com-battimento). T. förekommer huvudsakligen för stråkinstrument men kan också användas av vissa blåsare (dubbeltunga på trumpet och flöjt). (Se notex. ovan.) Tremola'ndo, snabb växling mellan 2 toner (se notex. nedan). Trestrukna oktaven, det oktavavsnitt mellan h2 och c4, som ligger Triangel (it. triangolo), slaginstrument, bestående av ett i triangelform böjt stålrör, som anslås med en liten stålstav. Den ger ett mycket högt, klirrande ljud utan bestämd tonhöjd, användes i opera- och militärorkester samt i högromantikens symfoniorkester. Trillo (it.), trille (fra,), T r il -ler (ty.), s hake (eng.), drill, i notskrift begärd genom tr 1. snabb växling mellan huvudnoten och den skalegna översekunden. T. har under olika tider utförts på skilda sätt, (Ill, se art. Drill.) Trio 1 stycke för tre instrument, oftast i sonatens, serenadens 1. diverti-mentots form. T.-n för tre stråkinstrument (violin, altviolin och violoncell, två violiner och altviolin etc.) 1. blås-instrument (2 oboer och engelskt horn etc.) 1. för stråk- och biåsinstrument blandade (flöjt, violin och altviolin Tremolando.