1241 Trio 2—Trubaduren 1242 etc.) liar oftast serenadens form, t.-n med piano oftast sonatens. I den tidigaste pianot.-n (oftast med violin och violoncell, någon gång med violin och altviolin 1. med blåsare) är pianostämman det viktigaste instrumentet medan de båda andra instrumenten mer 1. mindre är att betrakta ss. beledsagande (t. ex. hos Haydn och även i viss mån hos Mozart). Först hos Beethoven och romantikerna blir de tre instrumenten jämbördiga. Pianot.-r har utom av de redan nämnda skrivits av Schubert, Mendelssohn, Schumann, Berwald, Brahms, Franck, Saint-Saèns, Tjajkovskij, Smetana, Dvorak och många andra. Trio 2 den kontrasterande mellansatsen i en sammansatt dansform. Namnet är givet, emedan den hos Lully och hans efterföljare utfördes av tre stämmor (2 oboer och 1 fagott). Trio'l, uppdelning av räkneenhet 1. annan rytmisk tidsenhet i tre lika långa delar. (Se notex. ovan.) Triosonata, kyrko- 1. kammarsona-ta för två melodiskt jämbördiga sopraninstrument (2 violiner, flöjter, oboer etc.) och generalbas (cembalo 1. orgel med besiffrad bas, vars baslinje förstärkes med violoncell, fagott 1. annat basinstrument). T.-or har skrivits av snart sagt alla de italienska violinkompositörerna under 1600- och ] 700-talen samt av J. S. Bach, Händel, Telemann, Roman och många andra. Trippel- trefaldig, trippeltakt = tretakt (3/4-, 3/a-, 3/s-dels-takt, t r i p p e 1 f u g a fuga med tre temata, takttrippel tretaktig halvperiod. Tristan och Isolde, musikdrama av Wagner till egen text (sv. övers, av Wilh. Peterson-Berger), uppf. f. f. g. i München 10/6 1865, i Stockholm 11/2 1909. Tri'tonus (lat.), tre hela tonsteg, d. v. s. en överstigande kvart, t. ex. f-(g-a-)h. I sträng stil är såväl språng på t.-intervall som t. med mellanliggande toner förbjudet. (I sistnämnda fall är rörelsen dock tillåten, om de tre hela tonstegen är omramade med halvtonssteg, t. ex. e-f-g-a-h-c.) Inom ackordet är t. däremot ett av de viktigaste *dissonanta intervallerna (spänningsdissonans). Tromba (it.) se Trumpet. Tromba di tira'rsi (it.) dragtrumpet, en trumpet med draganordning, var vanlig som obligatinstrument under barocken (t. ex. hos Bach), lär fortfarande förekomma i England men har f. ö. försvunnit efter ventilmekanismens införande. Trombo'ne (it. och eng.) se Basun. Trop(us) (fr. gr. tropos = vändning), textunderläggning av de ursprungligen koloraturartade melis-mer, som från början mer 1. mindre improvisatoriskt växte fram ur vissa långa vokaler i den gregorianska kolen (t. ex. slutstavelsen i alleluiah). Förebilder till sådan tropering torde ha funnits i orientalisk musik, dock endast med meningslösa stavelser och ramsor. I den gregorianska sången fick t.-en däremot en bestämd funktion som förklaring 1. utläggning av den ursprungliga liturgiska texten. Med undantag för den speciella t., som uppstod ur jubilationerna på allelujah, sekvensen, förbjöds t.-en vid det tridentinska kyrkomötet (1545—-63). Trubaduren (Il trovatore), opera av Verdi, texten av Salvador Cam-marano (sv. övers, av C. W. A. Strandberg), uppf. f. f. g. i Rom 17/1 1853, i Stockholm 31/5 1860; 1/1 1944 spelad 246 ggr i Stockholm. Triol.