1265 Vacillante—Wagner 1266 opera-oratoriet Prins Siddharta (uppf. i Paris 1937, i London 1938), körverk (Sappho, m. m.), samt talrika solosånger med piano. Vacillante [vate-] (it.) ”vacklande, obestämt”. Wagenseil, Georg Christoph, 1715—1777, österrikisk komponist, var elev av J. J. Fux, blev musiklärare hos Maria Theresia, var en av den nya instrumentalmusikens första mästare och skrev ungefär samtidigt med Stamitz i Mannheim historiskt märkliga symfonier (därav 2 jämte en trioso-nata i DTÖ 15,2), pianokonserter och -sviter och -divertimenti (därav ett i nytryck hos Nagel) samt 18 operor. — Lit t.: J. Pellikant, Die Klavier-werke W:s (diss. 1926), H. G. Bauer, Der Einfluss der französischen Kla-viermusik auf die Wiener Vorklassi-ker (diss. 1932), K. Horwitz, W. als Symphoniker (diss. u. å.). Wagner, Peter, 1865—1931, sydtysk musiklärd, blev 1890 dr phil. i Strassburg på avhandlingen Pales-trina als weltlicher Komponist, fortsatte sina studier i Berlin hos Ph. Spitta och II. Bellermann, blev 1893 privatdocent i Fribourg i Schweiz, 1897 professor (1902 ordinarie), 1921 -—21 rector magnificus vid universitetet, var medlem av Musikaliska akademin i Stockholm, påvlig kammarherre och ledamot av Vaticana-kommittén. På de områden som rör den gregorianska sången var han sin tids störste forskare. — L it t.: J. Wolf i Zeitschrift für Musikwissen-schaft årg. 14, s. 65. Wagner, Wilhelm Richard, f. 22/5 1813 i Leipzig, d. 13/2 1883 i Venedig, var den yngste av åtta syskon. Fadern dog då W. var ett halvt år och modern gifte kort därefter om sig med den mångsidigt begåvade skådespelaren och diktaren Ludwig Geyer, som kom att öva stort inflytande på sin styvson. 1814 flyttade familjen till Dresden, där styvfadern dog 1821. Här var W. från 1823 elev vid Kreuzschule. Musikaliskt har ingen av de stora mästarna vaknat så sent som W. Först sedan familjen 1827 återvänt till Leipzig, där W. in-skrevs i Nicolaigymnasiet, började hans musikundervisning på allvar, men i komposition fick han ingen utbildning förrän han flera år senare inskrivits vid universitetet i Leipzig. Under något år genomgick han kontrapunktläran för thomaskantorn Th. Weinlich, studerade på egen hand ivrigt kompositionslärans alla delar och komponerade under de följande åren 2 pianosonater, 4 uvertyrer, en symfoni i C-dur (tryckt 1911), musik till delar av Goethes Faust m. m. samt planerade (1833) en opera Die Hoch-zeit. Samma år blev han genom förmedling av sin broder Albert (uppskattad bassångare och skådespelare)' anställd ss. kormästare i Würzburg, där han avslutade sin opera Die Feen (f. f. g. i München 1888), blev 1834 kapellmästare i Magdeburg, komponerade här operan Dos Liebesverbot eftei- Shakespeares Lika för lika (uppf. 1 gång 1836, sedermera i München 1923), en nyårskantat och musiken till Gleichs Berggeist och förlovade sig med skådespelerskan Minna Planer, som han följde till Königs-berg. Efter lång väntan fick han här plats ss. kapellmästare och gifte sig med Minna men förlorade efter ett par månader sin plats på grund av teaterns bankrutt. Hösten 1837 kom han till Riga ss. teaterkapellmästare, hade där också att dirigera abonnemangskonserterna och uppförde vid dessa två uvertyrer, Columbus och Rule Britannia. Januari 1839, åter utan plats, flydde han undan sina fordringsägare sjövägen över London till Paris. Resan var mycket svår, och fartyget måste söka nödhamn i Norge. Under denna resa föddes idén till Flygande holländaren, som han under svåra yttre förhållanden diktade och komponerade i Paris, medan han försörjde sig genom att arrangera musik för ett musikförlag, komponera romanser etc. Paristiden (1839—42) blev trots detta en viktig epok i W:s utveckling. Före Holländaren hade han redan komponerat färdig den i Riga påbörjade Rienzi samt Eine Faustouverture, planlade textboken till Tannhäuser och stiftade bekantskap med Liszt och Berlioz. För att skaffa medel för återresan till Tyskland, där Holländaren på Meyerbeers rekommendation blivit antagen till