1289 Weber 1290 stråkorkester, orkesterverken Nor-folk-Rhapscdy, In the Fen Country, The lar k ascending (med violinsolo) m. m., kammarmusik, orgelverk, sångcykler, folkvisebearbetningar, den komiska operan Sir John in love (1930), flera otryckta musikdramer, en balett, militärsvit m. m. — Litt.: A. E. F. Dickinson, An introduction of the music of R. V. W. (1928), R. H. Hull, The symphonies of V. W. (i Mu-sical Opinion, 1934), Per Lindfors i Röster i Radio (1941 nr 6 och 1943 nr 39). Weber, Carl Maria von, f. 18/12 1786 i Eutin (Oldenburg), d. 5/6 1826 i London, musikens förste store romantiker, var även som konstnärstyp och i sina levnadsöden ett barn av den romantiska epoken. Tidigt moderlös följde han sin fader Franz Anton v. W. — kusin till Mozarts maka Constanze W., f. d. officer och ämbetsman, kapellmästare och teaterdirektör, starkt präglad av moral insanity (hans friherreskap var självtaget), vid tiden för C. M:s födelse stadskapellmästare i Eutin — på dennes resor med sin teatertrupp. Sin första musikundervisning fick han av en 25 år äldre styvbroder, senare studerade han under resorna bl. a. 1797 hos Michael Haydn i Salzburg och 1798—1800 i München (teori för Kelcher, sång för Valesi). Under Salzburgtiden utkom ett häfte fu-ghettor op. 1 och i München pianovariationerna op. 2. De senare hade han själv litograferat efter en själv-förbättrad metod, vilken fadern trodde sig kunna ekonomiskt utnyttja i Freiburg (1800). Detta misslyckades. Däremot uppfördes här en opera av C. M. v. W., Das stumme Waldmäd-chen (en tidigare hade förstörts vid en eldsvåda). På grund av en tidnings-polemik ang. denna lilla opera reste far och son året därpå till Salzburg (fortsatta studier för M. Haydn), 1802 vistades man i Hamburg och 1803 i Augsburg (operan Peter Schmoll f. f. g.) och Wien. Där blev abbé *Vog-ler hans lärare (sedan Joseph Haydn avböjt). 1804 blev han på Voglers rekommendation kapellmästare i Bres-lau, där Rübezahl påbörjades, men måste efter kort tid träda tillbaka Carl Maria von Weber. Detalj av mfilning av Caroline Bardus. Nationalgalerie, Berlin. efter ett olycksfall (han råkade av misstag dricka skedvatten och förlorade i det närmaste sin röst) och flyttade 1806 till Karlsruhe ss. musikintendent hos prins Eugen av Wür-temberg, för vilken han skrev sina båda symfonier (c-moll och C-dur). Då prinsen måste gå i krigstjänst blev han sekreterare och husmusiklärare hos prins Ludwig i Stuttgart, där han skrev sin första större opera Silvana (med framgång uppf. i Frankfurt a/M 1810) och Abu Hassan (uppf. i München 1811). På grund av oegent-ligheter av den för sitt handlande knappast längre ansvarige fadem blev båda förvisade från Würtemberg. Fadern omhändertogs av vänner i Mann-heim men C. M. kom till Darmstadt, där han tillsammans med Meyerbeer, Gottfr. *Weber m. fl. fortsatte sina studier för Vogler (1810—12), reste därpå ss. pianovirtuos med egna kompositioner genom Sydtyskland men blev 1813 ledare för tyska operan i Prag (konstnärligt högtstående spelplan med Spohrs Faust och Beetho-vens Fidelio). Året därpå tillkom i Berlin de populära manskörsångerna till Körners Leyer und Schwert, som i viss mån blev förebildliga för den svenska studentsången under 1800-talet. Från 1817 var han hovkapellmästare vid Dresdenoperan, hade här att utstå svårigheter med ledningen