1295 Weckmann—Weill 1296 Kurt Weill. sicale italiana, 1915), 0. Catelani, Della vita e delle opere di 0. V. (1858). Weckmann, Mat t hi as, 1621— 1674, tysk komponist, sjöng som Sängerknabe under *Schütz i hovkapellet i Dresden, fick 1637 medfölja Schütz till Hamburg, där han lärde känna den Sweelinckska orgelkonsten av J. *Praetorius och *Scheidemann, blev ca 1641 hovorganist i Dresden, 1642 i Köpenhamn, och verkade från 1647 äter i Dresden. Från 1655 var han organist i S:t Jacobi i Hamburg och grundade där tillsammans med 0. Bernhard det berömda Collegium Mu-sicum. Av hans orgelverk har 14 preludier, fugor och toccator nytryckts i M. Seifferts Organum, hans motetter i DTD 6,2, därtill 2 i praktisk bearbetning i Organum. — Litt.: M. Seiffert, M. W. und das Collegium Musicum in Hamburg (SbIMG, 1900). Wedar, Folke Gunnar Teodor, f. 18/9 1917, konsertsångare (baryton), har utbildats av R. Darell i Linköping, vid konservatoriet i Stockholm där han avlade sina examina, för Set Svanholm 1936—38 och för Arne Sunnegårdh. 1942 blev han Kristina Nilsson-stipendiat. Han har som solist medverkat vid K. F. U. M.-körens turnéer, debuterade som konsertsångare 1941 och har sedan dess ofta framträtt som romans- och kyrkosångare. Wegelius, Martin, 1846—1906, finländsk tonsättare och pedagog, stu derade vid universitetet i Helsingfors (filosofi, prom. till magister 1869), var 1869—70 ledare för Akademiska sångföreningen, studerade musik 1870 —71 i Wien (R. Bibi) och 1871—73 i Leipzig (E. F. Richter och Paul), blev 1873 repetitör vid Svenska teatern i Helsingfors och var till 1877 kritiker i Helsingfors Dagblad, företog flera resor till kontinenten för att studera musikpedagogiska spörsmål, blev 1882 direktör för det nygrundade Helsingfors’ musikinstitut. Till hans personliga elever hörde Sibelius, Jär-nefelt, Palmgren och Melartin. Han komponerade orkesterverk (bl. a. uvertyren till Daniel Hjort), kantater, sånger och pianostycken samt skrev en rad för sin tid utmärkta läroböcker (Lärobok i allmän musiklära och analys, 2 bd 1888—89, Kurs i homo-fon sats, 1897, Hufvuddragen i den västerländska musikens historia, 1891—93, m. m.). — Litt.: M. W., konstnärsbrev, första samlingen med inledning av Otto Andersson (1918), K. Flodin, M. W. (1922). Weill, Kurt, f. 2/3 1900, tysk komponist, var elev hos bl. a. *Hum-perdinck och *Busoni (från 1921), var 1919—20 teaterkapellmästare i Lü-denscheid (Westfalen), är sedan 1933 verksam i U. S. A. W. hör till samtidens mest begåvade musikdramatiker och har medvetet skummat den moderna musiken (från högromantik och impressionism till expressionism, symbolism och jazz) på slående uttrycksmedel. Bland hans talrika operor och annan scenmusik må främst nämnas Die Dreigroschenoper (en omarbetning av The beggar’s opera, texten av B. Brecht, musiken helt nykomponerad med jazzinslag, 1928, även given i Sverige), i vilken han har försökt ”att göra den moderna operascenen till en ’moralisk anstalt’, i vilken socialpolitisk propaganda i stoi’ stil skulle drivas” (W. Schuh, Die möderne Oper i Das Atlantisbuch der Musik 1943). Detta sociala patos går igen även i Mahagonny (Baden-Baden 1927, omarb. Berlin 1929), skoloperan Der Jasager (1930) och Die Bürg-schaft (Berlin 1932). Sedan han lämnat Tyskland har han bl. a. komponerat baletterna De sju dödssynderna