1299 Weisbach—Wellesz 1300 das Dirigieren (5 uppl. 1913), Die Lehre von der W ieder gebur t und das musikalische Drama (1895), Akkorde (gesammelte Aufsätze, 1912), Carl Spitteler, ein künstlerisches Erlebnis (2 uppl. 1913), Bd Yin Ra (1927), Musikalische Walpurgisnacht (1907), Lebenserinnerungen (I 2 uppl. 1928, II 1929). — Lit t.: W. Jacob, F. v. W. (ty. 1933), Fel. Günther, W. (1917). Weisbach, Hans, f. 19/7 1885, tysk dirigent, studerade vid universitetet och vid musikhögskolan (A. Moser) i Berlin, blev 1908 kormästare i München (under Mottl), verkade som kapellmästare i Frankfurt a/M, Worms, Wiesbaden, Hagen, Barmen och Düsseldorf (generalmusikdirektor), var från 1933 musikchef vid radion i Leipzig och från 1939 dirigent för Wien-symfonikerna. W. förenar i sig en utpräglad stilkänsla, ett starkt temperament och en virtuosmässig slagteknik. Utan att specialisera sig inom någon viss stilart har han som interpret av t. ex. Bachs Kunst der Fuge, Beethoven och Bruckner väckt uppseende bl. a. i London. Han har vid flera tillfällen gästdirigerat i Stockholm (bl. a. med Alfvéns E-dur-symfoni). Weismann, Julius, f. 26/12 1879, tysk komponist, studerade i München hos Seyffart, *Rheinberger och Buss-meyer, i Freiburg hos Liszteleven H. Dimmler samt i Berlin hos Herzogen-berg och åter i München hos *Thuille (1899—1902) och är verksam i Freiburg (Br.). Stilistiskt obunden av olika ”skolor” har W. i fritt utformade, med tiden emellertid strängare formbundna verk i en allmänt modernistisk stil av moderat hållning komponerat operor (Schwanenweiss, 1923, Gespenstersonate och Traumspiel efter Strindberg, Leonce und Lena, 1925, Die pfiffige Magd, 1939, m. fl.), symfonier, rapsodier o. a. för orkester, violinkonserter och pianokonsert, kammarmusik (stråkkvartetter, violin- och violoncellsonater, solosonat för violin och verk för olika ensemblebesättningar), talrika pianoverk i olika former, körverk a cappella och med orkester samt sånger. — L i 11.: E. Doflein m. fl., J. W., Gesammelte Beiträge über Persönlichkeit und Werk (1925). Welander, Waldemar, f. 1899, tonsättare, var först banktjänsteman, studerade samtidigt piano för John Heinze, komposition för Lars Erik Larsson och instrumentation för Jean Naumann, tog organist- och kyrkosångar eexamen 1925, har komponerat en pianokonsert, två orkestersviter, en sonat för viol a och piano samt en svit och en sonat för saxofon och piano (de sistnämnda spelade av Sigurd Rascher i England, Frankrike, Australien och Amerika). Welin, Sven, f. 1902, tonsättare och organist, blev efter avlagda examina vid konservatoriet i Stockholm 1927 musiklärare vid läroverket i Halmstad och 1939 organist därstädes, har komponerat orkesterverk (Hallandsrapsodi, Svit för liten orkester m. m.), körverk med orkester (Svensk mässa, oratoriet Fädernas kyrka, kantater o. a.), stråkkvartetter, a cappellasånger och solosånger. Wellesz [-e/], Egon, f. 21/10 1885, österrikisk komponist och musikforskare, studerade i Wien musikvetenskap hos G. *Adler (dr phil. 1908 på en avhandling om G. Bonno, publ. i SbIMG årg. 11, 1910), piano och harmoni för C. Frühling samt kontrapunkt för A. Schönberg, som blev av största betydelse för hans utveckling som tonsättare. Han har komponerat operor (Alkestis, 1924), sångspel, baletter och andra verk för scenen, orkesterstycken och verk för kammarorkester, kammarmusik (stråkkvartetter, sonater för soloviolin och för solovi olon cell m. m.), pianokonsert och andra konsertanta verk, pianostycken och sånger för manskör och för solo med piano och med instrumentensembler. Han har skrivit A. Schönberg (1921, eng. 1925) och Die neue Instrumentation (1929). — Som musikforskare har han dels behandlat operahistoriska spörsmål, dels gjort en bestående insats på orientalisk kyrkomusik och bysantinsk notskrift. — Lit t.-. O. F. Beer, E. W. und die Oper (i Die Musik 23 årg. nr 12), H. Mersmann, Kammermusik 4, s. 121 ff.).