1301 Veloce—Wennerberg 1302 Veloce [-å'tée] (it.), ”snabbt”; veloci ss imo så snabbt som möjligt. Weman, Nils Henry Paul, f. 19/8 1897, organist, körledare och tonsättare, avlade sina examina vid konservatoriet i Stockholm 1918—19 och studerade senare orgelspel hos Fr. Sauer i Salzburg och Fr. Schütz i Wien. 1921—27 var han organist och körledare i Borås och är sedan 1927 domkyrkoorganist i Upsala, från 1937 även ledare för Allmänna sången. Han var medlem av 1933 och 1935 års koralbokskommittéer och av 1940 års liturgisk-musikaliska kommitté. Han har utgivit en orgelskola, sångsamlingen Cantate Domino och en pre-ludiesamling (tills, med D. Wikander och O. Lindberg). Han har även komponerat sånger för en röst, kantater och smärre körverk samt manskvartetter. Venetianska körskolan utgöres av den komponistgrupp, som under 1500-talets senare hälft verkade i Venedig. Dess grundare var nederlända-ren A. Willaert, till vars elever och efterföljare hörde en rad märkliga tonsättare ss. nederländaren C. de *Rore, N. Wicentino, J. *Zarlino och Andrea *Gabrieli. Karakteristisk för v. k. är den klangliga prakten, som tar sig uttryck i flerkörighet, samspel på två orglar, förenande av flera instrumentalensembler till orkester samt en rikare harmonik med friare modulation och dissonansbehandling, kromatik etc. Genom G. Gabrieli kom v. k. att få den allra största betydelse för barockens tonspråk, särskilt på tyskt område genom hans elev H. Schütz, M. Praetorius och i Sverige Anders Düben. Venetianska operaskolan se Opera och Italien. Veni sancte spiritus (lat., ”Kom helige ande”), början på texten till den s. k. gyllne sekvensen, som utgör originalet till svenska psalmboken nr 134 samt till den av E. G. Geijer översatta 132. Wennberg, Elvira (Vivan) Nae-mi, f. 4/2 1896, pianist, studerade vid konservatoriet i Stockholm 1910—17 (Lennart Lundberg) samt i Dresden Gunnar Wennerberg. Teckning av H. Retze-lius. Privat ägo. 1920, debuterade 1918 som konsertgivare och har sedermera framträtt som solist med Konsertföreningen i Stockholm och sedan 1925 i radio. Hon har som ackompanjatör medföljt turnéer till Danmark, Norge och Tyskland. Hon verkar som repetitör vid Operaskolan och ackompanjatör vid Musikhögskolan. Wennerberg, Gunnar, f. 2/10 1817, d. 24/8 1901, skolman, ämbetsman, diktare och musiker, blev student i Upsala 1837, disputerade för graden 1845 och blev 1846 docent i estetik vid universitetet, 1849 lektor i filosofi vid gymnasiet i Skara, bedrev 1851—52 konsthistoriska och kyrkomusikaliska studier i Tyskland och Italien (dagboksanteckningar publicerade i Ny tidning för musik 1853 och i nytryck i SMT 1901), var 1861—62 ledamot av kommittén för Nationalmuseets ordnande, blev 1865 t. f. expeditionssekreterare och byråchef vid ecklesiastikdepartementet, 1871—75 och 1888—91 ecklesiastikminister, 1875 landshövding i Kronobergs län men var från 1888 till sin död bosatt i Stockholm. W. var en ursprunglig komponistbegåvning, rörde sig med säkerhet i olika stilarter (även parodiskt) och hade synnerligen lätt för att finna verkningsfulla tematiska uppslag. Han har producerat sig inom en rad olika former och stil