1303 Wennerberg-Reuter—Ventil instrument 1304 arter: den. lyriska solosången för en 1. flera röster med piano, de ännu populära skildringarna från 1840-talets studentliv i Upsala (Gluntarne för två basar och piano, 1850, och De tre, ter-zetter för mansröster a cappella, 1846 —47), manskörsånger, andliga körverk för soli, kör och piano (Davids psalmer, första samlingen 1861—69, ny serie 1884—87) och med orkester (oratoriet Jesu födelse, utg. av Musikaliska konstföreningen 1862, uppf. f. f. g. 1888 i Stockholms Storkyrka, och Stabat mater, Musikal, konstf.), vartill kommer oratorierna Jesu dom, uppf. 1901, och Jesu död, ofullbordad). Solosångerna (t. ex. den ännu stundom sjungna bassången Jätten) står stilistiskt nära A. F. Lindblads och Josephsons men har ofta en kärvare, mera viril prägel. Manskörsångerna (bland vilka må nämnas de under 1840-talet komponerade O Gud som styrer, Stå stark, Framåt, framåt på ljusets bana och de senare skrivna Hör oss Svea och den humoristiska Så contigit in Lenom) hör till de bästa i sin genre men lider stundom under komponistens oförmåga att genomföra en idé till slutet 1. hålla kompositionen uppe på en jämn konstnärlig nivå. Detsamma gäller även hans andliga verk, som dock spelat en icke ringa roll i kyrkokonserternas program ända in i vår tid. I uppfinningens friskhet och en ofta träffande musikalisk karakterisering står Gluntarne på en konstnärligt högre nivå än de övriga verken. De utgör ofta briljanta parodier på tidens italienska operastil (Bellini och Donizetti). Sångstämmorna är förträffligt behandlade, beledsagningen är däremot stundom torftigare. Till samma kategori som Gluntarne hör In Auerbachs Keller ur Goethes Faust. — Litt.: C. F. Hennerberg, Förteckning över G. W:s tonverk (1918*), Gunnar Jean-son, G. W. som musiker (1929). Wennerberg-Reuter, Sara Margareta Eugenia Euphrosyne, f. 11/2 1875, tonsättare, studerade vid konservatoriet i Stockholm från 1893 och 1896—98 i Leipzig för Jadassohn och Reinecke och avlade där examen vid konservatoriet. Hon fortsatte sedermera sina studier vid Musikhög skolan i Berlin under Max Bruch. Sedan 1906 är hon organist i Sofiakyr-kan i Stockholm. Hon har komponerat kantater (bl. a. vid invigningen av Sofia kyrka 1906, vid kyrkoherdeinstallation 1941 och vid invigningen av Saltsjöbadens samskola), Skogsrået av Gunnar Wennerberg för soli, kör och orkester, Skogsrået av Viktor Rydberg för barytonsolo, manskör och orkester, motetter, hymner och smärre sånger för blandad kör, solosånger med piano m. m. Wenster, Christian, 1735— 1823, var universitetskapellmästare i Lund 1781—1806. Hans son Emanuel W., 1785—1856, fil. mag. 1805 på avhandlingen De vi musices in ho-minem, konserterade 1811—13 i Finland och Ryssland, efterträdde fadern som universitetskapellmästare och uppehöll befattningen till sin död 50 år senare. — Litt.: C. Sjöström, Skånska nationen 1833—89 (1904). Ventil seVe n t i 1 i n s t r u m e n t. Ventilbasun, tenorhorn byggt i basunform. Ventil instrument, bleckblåsinstru-ment med fasta insatsstycken (byglar), till vilka lufttillförseln regleras medelst ventiler, som vid slutet av 1700-talet började ersätta de på kornettinstrumenten vanliga klaffarna (Klappenhorn). Sedan ca 1830 har de flesta bleckblåsinstrument tre ventiler, av vilka den mellersta brukar sänka naturtonsserien med Uz, den första med 1 och den tredje med 1 Un tonsteg. Genom kombination av de tre ventilerna (som ursprungligen endast var avsedda för snabba växlingar i stämningen, t. ex. från valthorn i F till E, Ess 1. D) kan luckorna i naturtonsserien utfyllas med kromatiska mellantoner. Den geniale instrumentbyggaren A. Sax i Paris (1814—94) konstruerade bygelhorn med sex för-kortningsventiler, varigenom vilken kromatisk tongång som helst kunde ernås utan kombination mellan ventilerna, vilket är till förmån för renheten, då kombination mellan flera ventiler medför oren (för hög) in-tonation. Denna uppfinning synes tyvärr inte ha vunnit det beaktande den förtjänade.