1315 Viardot-Garcia—Vibrato 1316 Olof Wibergh. utom skrev han mässor, lamentatio-ner och annan kyrkomusik samt ma-drigaler och canzonettor. — Litt.: A. Parazzi, Della vita di L. Gr. da V. (med bibliografi, 1876—77), J. B. Pratella, V. e la sinfonia (i II pen-siero musicale, 1922). Viardot-Garcia [-dä'-], Pauline, 1821—1910, fransk sångerska (mezzosopran) av spansk börd, dotter till Manuel Garcia d. ä. (1805—1906, den store sångläraren), syster till M. G. d. y. och till altsångerskan Maria Malibran, som var gift med violinisten Bériot, var elev av Reicha i Paris, där hon 1837 debuterade vid en av sin svåger Bériots konserter, vann snabbt stort rykte, var 1849—59 engagerad vid Stora Operan, verkade sedan som sånglärarinna i Paris till 1871, framträdde även som kompositör av sånger och operetter. Hon var från 1840 gift med sin impressario L. V. Hennes son Paul V., f. 1857, violinist, var bl. a. ledare för en berömd stråkkvartett (med Sven Kjell-ström som altviolinist), konserterade i Sverige 1879, 1881, 1906 och 1907, skrev Histoire de la musique (1904) med förord av Saint-Saèns, Rapport officiel sur la musique en Scandinavie (1908) och Souvenirs d’un artiste (1910). Hennes dotter Pauline Marie V.-Héritte (1841—1918) var en ansedd sångpedagog och kom-positris, bosatt i Petersburg, Frank furt a/M, Berlin och Heidelberg, skrev även Une famille de grands musiciens (1922), konserterade i Stockholm 1880 och 1883. Wiberg, Per T o -re, f. 9/8 1911, pianist, var 1927—33 elev vid konservatoriet i Stockholm (Lennart Lundberg och Olof Wibergh) och senare för Gottfrid Boon och Algot Haquinius i Stockholm samt för Vi-vian Langrish i London. Sedan den framgångsrika debuten 1935 hör W. till de främsta av de svenska pianisterna av yngre generation. Wibergh, Johan Olof, f. 29/12 1890, pianist, var elev vid konservatoriet i Stockholm 1906—13 (Lennart Lundberg) och studerade 1916—17 som Jenny Lind-stipendiat i Tyskland, Österrike (Emil von Sauer), Frankrike och Italien, tillhör sedan mer än 25 år eliten bland svenska pianister (särskilt som Beethoven- och Brahmstolkare) och har konserterat utom i Sverige och grannländerna även i Tyskland och Tjeckoslovakien. Sedan 1929 är han lärare i pianospel-ning vid Musikhögskolan (1938 professor). Som tonsättare har han framträtt med vissamlingar, t. ex. Pastoral och parodi (1932). Vibrafo'n, ett av amerikanen H. Winterhoff 1924 uppfunnet instrument bestående av metallplattor sammankopplade med underliggande rör. På elektrisk väg hålles den med en liten pukstock anslagna metallplattan svängande, varigenom tonen fortsätter att klinga efter anslaget. V. förekommer huvudsakligen i jazzmusiken. Vibra'to (it.), sättet att göra tonen uttrycksfull genom ”darrning”, vilket vid sång sker genom att man låter luftströmmens intensitet växla i snabb följd, vid stråkinstrumentspel (i viss mån även vid spel på klavikord, gitarr och luta) genom att man låter