1317 Vicent i no—Widegren 1318 tonhöjden växla (över ett mycket litet intervall) i snabbt tempo (minst ett tiotal svängningar i sekunden). På orgel och harmonium efterbildas v. genom att två stämmor intoneras på obetydligt avstånd från varandra. V. vid spel på biåsinstrument, som har kommit i bruk i och med jazzen, förändrar totalt instrumentets karaktär och bör därför endast förekomma för ernående av vissa effekter, överhuvud taget är det viktigt, att v. behandlas med smak. Genom ett permanent v. frånhänder man sig ett verkningsfullt uttrycks- och kontrastmedel. Ännu viktigare är det att det icke slår över vare sig i chevrottering 1. i en alltför långsamt svängande rörelse. Vicenti'no [vitS-], Don Nicola, 1511—1572, italiensk kompositör och teoretiker, elev till Willaert, var hovkapellmästare i Ferrara, vistades på tjänstens vägnar flera år i Rom, sökte i sina madrigaler återuppliva den gamla grekiska kromatiken och en-harmoniken och lät för detta ändamål bygga särskilda tangentinstrument (archicembalo och archiorgano) med 31 tangenter inom oktaven. I en polemik med portugisen Vicente Lusitano drog han det kortaste strået, han blev också starkt kritiserad av bl. a. Zar-lino. En senkommen upprättelse får han dock i H. Riemanns Geschichte der Musiktheorie (2 uppl. 1921, s. 367 ff.), som påvisar, att han i sin försvarsskrift L’antica musica ridotta alla möderne prattica (1555) i flera avseenden anteciperar Zarlinos Isti-tutione harmoniche (1558). V:s teorier fick sedermera sin praktiska till-lämpning hos Cyprien de Rore och Gesualdo di Venosa. — Litt.: Th. Kroyer, Die Anfänge der Chromatik im italienischen Madrigale (IMG Bei-heft 4, s. 99 ff.), H. Zenk (i Kroyer-festskriften 1933). Victoria se Vi 11 or i a. Wictorin, Carl-Gunnar, f. 16/4 1892, musikorganisatör, är vid sidan av borgerlig verksamhet sedan 1922 ledare för Vetlanda orkesterförening. Han är en av stiftarna av Sveriges orkesterföreningars riksförbund och dess vice ordförande och verkställande direktör sedan 1928. Som tonsättare har han framträtt Ivar Widéen. med en kantat (Småland), orkesterverk och sånger. Widéen, Karl Ivar Natanael, f. 21/3 1871, organist och tonsättare, studerade vid konservatoriet i Stockholm där han avlade sina examina och var senare elev till Dente i kontrapunkt. Han var 1892—99 organist och kantor i Laholm, från 1900 dom-kyrkoorganist i Skara, 1903—33 även musiklärare vid läroverket och dirigent för Skara musiksällskap, 1915 —21 förste förbundsdirigent i Smålands sångarförbund och 1915—21 ledamot av koralbokskommittéen. Som tonsättare har W. en stor produktion bakom sig särskilt på den kyrkliga musikens område. Han har komponerat kantater (däribland Vid Jesu kors), en mässa, hymner och psalmer samt 150 koralförspel. Bland hans profana verk må nämnas körverken I Husaby och Flores och Blanzeflor, talrika manskvartetter (Sommarfrid i Solelid, Till österland, Spelmansvisa och Röd lyser stugan m. m.) och skolsånger (Västgötabil-der, 43 sånger för skolan och hemmet, 1942). Widegren, Josef Helge Emanuel, f. 26/6 1909, violinist, var 1928—35 elev vid konservatoriet i Stockholm (Julius Ruthström) och 1936—37 vid Musikhögskolan i Berlin (Max Strub), är sedan 1937 anställd i hovkapellet