1339 Vio lon—Violoncell 1340 Violoncell, viola, violin, byggda av Antonio Stradivari. hans lärjungar i första generationen må nämnas ungraren L. von *Auer, vidare tyskarna Burmester, *Hess, *Eldering och *Havemann, ungraren J. *Hubay, polacken *Huberman, svensken J. *Ruthström och ryssen Gregorovitj, i andra generationen bland Auers många märkliga elever J. *Heifetz, T. Seidel, M. *Elman, Alma *Moodie, Cecilia *Hansen och Kathleen Parlow, Hubayeleverna *Vecsey, *Szigeti och *Telmånyi, vidare Hess-eleven *Kuhlenkampf, Elde-ring-lärjungen Ad. *Busch och många andra. Av allra största betydelse för samtidens violinspel är Carl *Flesch, som även utbildat en rad svenskar, främst Charles *Barkel, och givit en rad av dennes lärjungar (Sven*Karpe, Lottie *Andréason m. fl.) en sista konstnärlig avslipning. — Litt. (historisk) : A. Moser, Geschichte des Violinspiels (1922), J. W. von Wasie-lewski, Die V.-e und ihre Meister (8 uppl. 1927), (metodik) C. Flesch, Die Kunst des V.-spiels (2 bd 1923—28) och Das Klangproblem im Geigen-spiel (1931), F. A. Steinhausen, Die Physiologie der Bogenfiihrung (2 uppl. 1907), vidare violinskolor (av historisk betydelse) av L. Mozart, [-Rode-Kreutzer-Ba-illot,-] {+Rode-Kreutzer-Ba- illot,+} Spohr, David, Bériot och många andra samt ännu aktuella av Joa-chim-Moser, Sev-cik, Ondricek-Mit-telmann, Flesch m. fl. Märkliga etydverk för v. har skrivits av Gaviniés, Rode, Kreutzer, Kayser, Bériot, Spohr, David, Wie-niawski, Dont, S inger, V ieuxtemps m. fl., violinkonserter av de flesta av de stora violini st - komponisterna men även av J. S. Bach, Mozart, Beethoven, Mendels-sohn, Schumann, Bruch, Lalo, Saint-Saens, Brahms, Tjajkovskij, Dvorak, R. Strauss, Reger, Sibelius, Nielsen, Respighi och Stravinskij samt av svenskar som Roman, Berwald, Dente Peterson-Berger, G. Heinze, Atterberg, Rosenberg m. fl. Violon [-å'] (fra.) ”violin”. Violoncell (o) (it., tidigare även violoncino, diminutivform av violone d. v. s. kontrabas, som i sin tur är förstoringsform av viola, ty. och sv. folklig förkortningform cello), violingruppens bas-, resp, barytonform, har stämningen (uppifrån räknat) a, d, G, C, undanträngde ca 1650 så småningom violans tenor- och barytonformer (viola da gamba) som orkesterinstrument, först ca 100 år senare som soloinstrument, har den största tonvolymen och det största omfånget av alla stråkinstrument (C—a2; so-