1343 Virginal—Witkowsky 1344 Dag Wirén, tare står lian i främsta ledet bland den yngre svenska generationen. Hans personstil utmärkes av rytmisk fantasi, en ofta spirituellt vitsig melodik utan svulst och falsk känslosamhet och en harmonik besläktad med stilen i samtida franska verk. Han har komponerat orkesterverk, däribland två symfonier, en sinfonietta och två konsertuvertyrer, en violoncellkonsert, kammarmusik (3 stråkkvartetter, pianotrio, sonatiner för violin och för violoncell och piano), pianostycken, körverk och sånger med piano. — Litt.: D. W. berättar om sig själv (MV årg. 1 1945 nr 1). Virginal [vödjinel] (eng., möjl. av lat. virginalis ”jungfrulig”), cembalotyp hemmahörande i England ca 1550 —1650. För v. uppstod den första egentliga sololitteraturen för klaver (Byrd, Tallis, Morley, Dowland, Bull m. fl.), som ca 1700 gav upphov till den galanta stilen (Oouperin, Rameau m. fl.). Den viktigaste samlingen v.-musik finnes bevarad i Fitzwilliam museum i Cambridge, den s. k. Fitzwilliam Virginal book (ca 1625), utgiven i nytryck av Fuller-Maitland, och Barclay Squire hos Novello (1894 ff.). Ett lätt urval av v.-litteratur finns utgiven av H. Craxton (Earley Elizabethans, 1933). — Litt.: M. Glyn, About Elizabethan v.-music and its composers (1924), Ch. van den Borren, Les origines de la musique de clavecin en Angleterre (1912). Virtuo's, instrumentalist (1. i överförd bemärkelse sångare) med över vanligheten uppdriven teknisk skicklighet; termen ofta använd i nedsättande bemärkelse. Att virtuositet inte i och för sig behöver medföra konstnärlig mindervärdighet visar exempel som bland pianister *Liszt, bland violinister * Joachim, bland violoncel-lister *Casals etc. Vista (it.) ”påseende”, a v. 1. prima v. (att spela 1. sjunga) från bladet. Vita frun på slottet Avenel (La dame blanche), opera av Boieldieu, texten av Eugène Scribe (sv. övers, av N. J. af Wetterstedt [taltexten] och Bernhard Crusell [sångtexterna]), uppf. f. f. g. i Rouen 25/2 1826, i Stockholm 31/1 1827; 1/1 1944 spelad 163 ggr i Stockholm. Vita'li, Giovanni Battista, ca 1644—1692, italiensk violinist och kompositör, började som kyrkovioli-nist i Bologna, där han sedermera blev hovkapellmästare, skrev kyrko-sonator m. m., av vilka ett flertal utkommit i nytryck (en berömd cia-cona i *Davids Die hohe Schule des Violinspiels, 18 stycken i Torchis La musica istromentale in Italia nr 7, triosonata i Riemanns Alte Kammer-musik etc.). Hans son T o m m a s o V. (”il Vitalino”), ca 1665—ca 1747, skrev kyrkosonator m. m. Han var möjligen lärare till *Abaco. Witkowsky, Wiatcheslaw Sergej Paul, f. 3/5 1902, rysk-svensk pianist, blev vid 7-årsåldern elev vid musikskolan i Petersburg och studerade till 1920 vid konservatoriet därstädes, debuterade 1922 med sensationell framgång i Leningrad, flyttade 1923 till Stockholm och tillhör sedan dess de oftast framträdande pianisterna i Sverige. Härifrån har han företagit konsertresor i de flesta lärider i Europa, har givit pianoaftnar med program omfattande klaverets alla stilarter från Scarlatti och Bach och fram till modernisterna, har med orkester under dirigenter som Schalk, Weingartner, Dobrowen, Coates, von Hoesslin, Reiner m. fl. spelat littera