1345 Vitry—Vivaldi 1346 turens flesta gångbara pianokonserter — hans repertoar upptar inte mindre än 24, däribland 6 svenska — och har dessutom ackompanjerat de flesta internationella instrumentalister ocli sångare, som under de gångna 20 åren konserterat i Sverige. Vitry [-ri'] Philippe (Philip-pus de Vitriaco), ca 1290—1361, präst (biskop i Meaux),den näst Guilleaume *Machaut märkligaste av mästarna inom den franska Ars nova. Av de V. tillskrivna verken emanerar endast en 3-st. motett med säkerhet från honom och de under hans namn publicerade traktaterna antas av H. Riemann (gentemot J. Wolf) icke heller vara äkta. Däremot synes han otvivelaktigt ha förenklat mensuralnotskrif-ten. — Litt.: H. Besseler (i Archiv für Musikwissenschaft 7,2 1925), H. Riemann (i Geschichte der Musik-theorie, 2 uppl. 1921, s. 230 ff.). Vitto'ri, L o r e t o (pseud. 01 e r t o Ro vi 11 i), 1604—1670, italiensk sångare (sopran), librettist och operakompositör, var elev av bl. a. G. B. *Nanino i Rom, verkade vid Cosimo II :s hov i Florens och var från 1622 påvlig kapellsångare i Rom. — Litt.: K. A. Rau, L. V. (diss. 1913). Vittoria (Victoria),Tomas Ludo-vico da, 1540—1611, spansk kompositör, blev som sångare i påvliga kapellet i Rom elev till sin landsman C. "Morales. 1573 kapellmästare vid Coll. germ., 1575 vid San Apollinare i Rom och var från 1589 hovkapellmästare i Madrid. Nära vän med Palestrina anknöt han till dennes stil-principer, ja han synes t. o. m. ha medvetet eftersträvat en stilistisk överensstämmelse med den beundrade mästaren, från vars musik hans egen endast kan skiljas genom en mera af-fektiv harmonik och djärvare melodik. V. har skrivit talrika verk inom kyrkomusikens alla former. Särskilt anmärkningsvärt är hans 6-st. re-quiem till kejsarinnan Maria (1605). En samlingsupplaga av V: s verk har utgivits av F. Pedrell (8 bd, 1902—■ 13). — L i 11.: F. Pedrell, T. L. da V. (1918), II. Collet, L. da V. (1913 i Les maitres de la musique) och Le mysticisme musical espagnol au XVIe Wiatcheslaw Witkowsky. siècle (1913), R. Mitjana, Estudios sobre algunos musicos (1918), P. Wagner, Geschichte der Messe I (1914, s. 421 ff.), H. Leichtentritt, Geschichte der Motette (1908, s. 373 ff.). Vivace [-attce] (it.) ”livligt”; vivacissimo ”så livligt som möj-ligt”. Viva'ldi, Antonio, ca 1680—-1743, venetiansk violinist och kompositör, började som violinist i San Marco, var 1707—13 hovkapellmästare (antagligen) i Mantua, senare direktör för flickkonservatoriet della Pieta, var prästvigd (il prete rosso, den rödhårige prästen). V. utvecklade den av *Torelli och *Albinoni skapade solo-konserten (sex av hans violinkonserter är bearbetade för cembalo av J. S. Bach, vartill kommer flera bearbetade i form av cembalokonserter med orkester). Jämte Veracini är V. den märkligaste italienska violinkomponisten mellan Corelli och Tartini. Han har komponerat 12 kammartriosona-tor op. 1, 18 sonator för soloviolin op. 2 och 5, 12 concerti för 1, 2 1. 4 solovioliner med stråkorkester, Estro ar-monico op. 3, 24 solokonserter La stravaganza op. 4, 6 och 7. 12 4—5-stämmiga konserter II cimento op. 8 (däribland De fyra årstiderna), 6 konserter La Cetra op. 9, 6 flöjtkonserter op. 10, 12 konserter för 1, 2 1. flera solovioliner op. 11—12. Många av 43*. — Musiklexikon.