1347 Vivo—Vogler 1348 Antonio Vivaldi. Detalj av samtida kopparstick. hans verk är ännu i handskrift (i Dresden 80 st.) och endast ett litet fätal finns i nytryck (utg. av F. David, A. Schering, Ad. Busch, A. Ein-stein, Sondheimer m. fl.). Hans 38 operor är ännu outforskade. Vivo (it.) livligt. Vladigerov, Pants jo, f. 1899, bulgarisk tonsättare, studerade först i Sofia och senare för G. *Schumann och P. *Juon i Berlin, var 1921—32 kapellmästare hos Reinhardt, där han hade till uppgift att skriva scenmusik (bl. a. till Strindbergs Ett drömspel), är sedan 1932 professor vid musikakademin i Sofia. Han har komponerat 3 pianokonserter (nr 3 uppförd i svensk radio 1938 med tonsättaren som solist), violin- och pianostycken samt sånger. Voce [våtce] (it.) röst, stämma. Voce di petto (it.) bröststämma. Voce di testa (it.) ”huvudröst”, falsett, Vocero (it.), korsikansk improviserad klagosång över en död. Voghe'ra, Iwa Auda,f. 12/10 1900, dotter till Tor *Aulin och gift med Tullio V., sångerska (alt), blev efter sångstudier för modern, sångerskan Anna Aulin, elev hos L. Badmer och Paul Juon i Berlin, och har sedan 1925 ofta framträtt som romans- och i synnerhet oratoriesångerska. Voghe'ra, Tullio, 1879—1943, italiensk-svensk dirigent, var elev i piano för Vittoria Orefice, i dirigering och komposition för Martucci och E. Bossi, blev doktor vid universitetet i Padova, reste flera år som ackompanjatör åt Hubermann, Kocian och Caruso och var 1904—10 biträdande kapellmästare vid Metropolitan i New York. Sedan 1910 var han verksam i Sverige, 1910—11, 1915—-16 och 1926—43 vid Kungl. Teatern som kapellmästare och under sista perioden solorepetitör och kormästare samt ledare för hovkapellets ora-toriekonserter, samt 1924—26 vid Stora Teatern i Göteborg. V. hade sin styrka dels som eldig interpret av den veristiska operan, dels som tolk av Händels monumentalstil. Vogler [få'-], Georg Joseph, ”abbé V.”, 1749—1814, tysk komponist, organist och teoretiker, var son till en violinmakare i Würzburg, som gav honom hans första musikaliska utbildning. 1771 kom han till Mann-heim och skrev där en balett, som tilldrog sig kurfursten Karl Theodors uppmärksamhet. Denne sände honom till Bologna för vidare utbildning under padre Martini. Här stannade han emellertid endast några veckor. I stället reste han till Padova, där han tog starka intryck av Valottis undervisning, begav sig senare till Rom, prästvigdes, fick Gyllne spor- Tullio Voghera.