1349 Vogler 1350 rens orden och blev medlem av Arca-diernas akademi. Äter i Mannheim grundade han 1775 en ”tonskola”, blev andre kapellmästare och hov-kaplan, komponerade en rad operor, reste 1783 vidare till Paris, Spanien och Afrika och kom 1786 till Stockholm. Här blev han ”direktör för musiken” vid Kungl. Teatern och lärare åt kronprins Gustaf Adolf, komponerade operorna Gustaf Adolf och Ebba Brahe (texten av Gustaf III och J. H. Kellgren 1788) och Herman von Unna texten av A. F. Skjöldebrand, f. f. g. Köpenhamn 1800), annan scenmusik och andliga körkompositioner. Redan 1786 hade han emellertid även i Stockholm grundat en ”tonskola”, som hade till uppgift att gratis ge undervisning i instrumentalmusik. Han författade också en rad teoretiska arbeten (Inledning till harmoniens kännedom, 1794, Organistskola, 1798, Clavér-skola, s. ä., samt den polemiska Lektion till koraleleven M. H., 1799; se H a e f f ner). Han gav också talrika orgelkonserter i Stockholm och i landsorten och gjorde stor lycka men vållade också mycken förargelse genom sina programmatiska improvisationer över bibliska motiv (David och Goliat, Skapelsen, Israels barns vandring genom Röda havet etc.) och naturmålningar med åska, jordbävning m. m. Han verkade i Sverige även som orgelbyggare och skapade här en tradition, som först har gått i graven med de sista årtiondenas kyrkomusi-kaliska rörelser. Under sina konsertresor i Sverige demonstrerade han också sitt s. k. simplifikationssystem för orgel (i vilket han bl. a. ersatte 32-fots-stämmor med kombinationstoner). — 1799 lämnade han Sverige, verkade någon tid i Köpenhamn, konserterade i England och Holland, bodde i Wien 1803—04 och blev 1807 hovkapellmästare i Darmstadt. Där samlade han omkring sig en rad elever med Meyer-beer och C. M. von Weber i spetsen. — V. har både av sin samtid och av eftervärlden blivit mycket olika bedömd. Han har blivit hyllad som en av de störste och har blivit kallad charlatan och bedragare. I själva verket torde hans största fel ha varit brist på smak. Som teoretiker hör han Abbé Vogler. Kopparstick av G. Scheffner. faktiskt till sin tids bästa, ja han var kanske den märkligaste 1. åtminstone den mångsidigaste av alla teoretiker mellan *Rameau och *Haupt-mann. Hans orgelspel lär ha varit fascinerande men verkade kanske mera genom påfallande yttre effekter än genom den upphöjdhet man vill förbinda med instrumentet. Som tonsättare var han mindre avancerad än vad man skulle ha väntat sig av hans teoretiska skrifter. Han var en god komponist i Mannheimarnas stil och skrev utom ett stort antal operor värdefull kyrkomusik (en Missa de profunctis och andra mässor, psalmer, motetter m. m.), orkesterverk (en symfoni, flera uvertyrer m. m.), kammarmusik, Polymelos (karaktärsstyc-ken för piano och stråktrio), en orgelkonsert, orgelpreludier, varierade koraler och talrika klaverkompositioner. Starkt spekulativ till sin läggning experimenterade han med orientaliska skalor och tonsystem, sökte tillämpa de nationella .musikaliska särdragen i de länder han besökte och blev på detta sätt en tidig förkämpe för såväl exotismen som den nationella romantiken. Detta skedde emellertid mera genom hans lärarverksamhet än genom hans kompositioner. Han experimenterade ut flera av de harmoniska uttrycksmedel, som romantiken sedermera utnyttjade under generationer. Av hans kompositioner lever åt 43J. — Musiklexikon.