Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Orientering i katolicism
SIGFRID von ENGESTRÖM: Katolicismen
i nutiden. Orientering i aktuella ämnen.
Bonniers 1941. 6: 25.
Protestanter bruka gärna anklaga den
katolska kyrkan för steticism: gudstjänstens
"världslighet", den "sinnesberusande"
inscene-ringen, hela det högkonventionella, med
utsöktaste mönster genomvirkade ceremonielet,
som har ett tycke av sublimerad hovetikett, är
idel bedräglig skimmerlek och med alla sina
distraktioner ägnat att motverka och förhindra
den sannskyldiga uppbyggeisen. Ja, så tänker
man fortfarande i protestantisk miljö,
understundom med förtrytsam fariseism,
understundom med en art av välvillig men ganska
högmodig tolerans, som finner de teatraliska
upptågen stämningsfulla och med sin ögon- och
öronfägnad väl avpassade efter barnsligare
menigheters behov men oförenliga med ett
djupare kristet liv och religiös mognad. Turistande
protestanters reaktioner mot den katolska
kyrkans kultiska praxis ha alltför ofta prägeln av
road nedlåtenhet: man tar skönhetsupplevelsen
ad notam, konstaterar med tanke på de tomma
kyrkorna i hemlandet icke utan en suck av lätt
avund den folkliga fromhet med vilken de
brokiga skådespelen anammas och erinrar sig
kanske med rörelse den där historien om
bondkvinnan, vilken på frågan huruvida hon
kunde begripa något av de latinska ramsorna
vid mässan visserligen förnekade detta men
gjorde det troskyldiga och egentligen ganska
djuptänkta tillägget, att Gud kunde det
säkerligen. Man uppskattar alltså med kännarmin
den pittoreska exotismen men bedömer ändå
det hela med vemodig malis och överlägset
beklagande.
För protestantiskt åskådningssätt har
guds-tjänstfirandet intet annat eller intet
väsentligare syfte än församlingens uppbyggelse;
man förutsätter som något givet, att den
uteslutande (eller företrädesvis) går ut på att
väcka och lyfta kyrkobesökaren, att meddela
honom nyttiga religiösa lärdomar, korteligen:
att den vänder sig till den närvarande
menigheten, ehuru en nog så enkel eftertanke med
anledning av ordet "gudstjänst" borde
framkalla vissa tvivel på åsiktens riktighet. Man
kan därför näppeligen annat än underkänna,
ja, kanske till och med beteckna som
anstötlig, den klassisk-opersonliga formen för
katolicismens gudstjänstf irande.
Protestanten i gemen svävar alltså i
okunnighet därom att för katolicismen gudstjänst
verkligen betyder "gudstjänst" och ingenting
annat, att den ornamentala utsmyckningen,
varje akt i det högheliga dramat, ingalunda
vänder sig till ett publikum av lyssnare och
åskådare, att hela dess väsen och syfte
uttömmes i termen "tillbedjan" och att därför
dess verkan egentligen är oberoende av
menighetens fromma andakt. Den är ett offer,
framburet av kyrkan med den enda uppgiften att
förhärliga Gud.
Dessa och många andra missförstånd
undanröjer professor von Engeström i sin
förebildligt klara och rättsinniga skrift om
katolicismen i serien "Orientering". Vad han har att
Siäga om den katolska kyrkans dogmer, om
sakramenten och den katolska moralen (vars
karaktär av lönemoral blivit så felaktigt
betonad i protestantisk polemik) är högeligen
upplysande och som upplysning välbehövligt.
Kapitlet om katolicismen och samhällsfrågorna
är synnerligen klarläggande, det kunde
näppeligen ha varit bättre disponerat och har sitt
alldeles speciella intresse under dagens
politiska auspicier. Om modern vetenskap och
katolsk tro ger oss författaren värdefulla men
något knapphändiga upplysningar, och man
saknar här, liksom för övrigt även
annorstädes, den personliga inlevelse i stoffet, som
ingen rent yttre kunskap och heller intet
aktningsvärt bemödande om opartiskhet kunna
ersätta. En viss kyla och fantasilöshet måste
nog påtalas: man hade önskat ett djupare och
rikare anslag och något av den kongenialitet
med ämnet som exempelvis den till
protestantismen överträdde forne katoliken Friedrich
Heiler ådagalägger i det grundläggande verket
"Das Wesen des Katholizismus". Också hos en
teolog, som alltid varit protestant, ville man
gärna i ett verk som detta finna något mer av
"skådande", av inspirerad förståelse för det
urgrundligt religiösa i katolicismen.
Bertil Malmberg
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
